Kari Hotakainen har en tilltalande ton av humor och allvar i sina böcker som jag verkligen fallit för. ”Isakskatedralen” är med sina 157 sidor lite väl kort för att helt fastna i, men hans sätt att skriva och förmedla är fantastiskt. Det är så eget och så bra.

”Isakskatedralen” handlar om Paavo som vaknar upp i Helsingfors efter ett sjukhus, men han minns ingenting och är övertygad om att han i själva verket är i Moskva. Det handlar också om hans relation till sonen och Paavos oro för att denne blivit religiös. Precis som i ”Löpgravsvägen” är det tragikomik, ofta så sorgligt att det blir roligt.

Men.
Ett litet ord, enorma konsekvenser.
Som en slägga mot skallen.
Men.

(7/10)