När jag åkte med nattåget tidigare i veckan så klev det in i sovkupén där jag redan satt en äldre dam som var ytterst pratig.
”Ja jag kommer med tåget från Malmö, där var det sommar när jag åkte och jag har bara ballerinaskor på mig”, sa jag då vi talade just om kläder och skor och snön och vintern
”Malmö?! Vad har du gjort där?” undrade hon med ett ansiktsuttryck som påminde om Scream-masken.
”Jag bor där”, svarade jag.
”Oh herregud. Hur länge har du gjort det?” undrade hon.
”I snart fem år”, svarade jag.
”Å, ja du är du väl van.”
”Vadå tänker du?”
”Jamen, man ser ju vad som händer där. Är du inte rädd?”

Några timmar senare klev ytterligare en äldre dam på och hon frågade var jag åkt ifrån och hur långt jag skulle.
”Malmö?! Å Herregud. Bor du i Malmö?” sa hon och såg ut som snubben som Edvard Munch har målat.
Morgonen därpå satt jag i restaurangvagnen och åt frukost när två andra damer undrade om de fick sitta bredvid mig. Självklart fick de det, undrade var jag skulle kliva av och var jag hade varit. Så genom ett enda ord så hade damerna mittemot omvandlats till the Grudge
och Wendy Torrance i The Shining.
Jag kom fram till Jörn, träffade mamma och vi stannade till vid Ica i Glommersträsk på vägen hem. Inne på Ica träffade jag på bekanta som frågade var jag höll hus nu för tiden. För reaktioner – se ovan.

Detta är nu inget ovanligt och inte något som bara händer när jag åker upp till norr, reaktionerna är i stort sett likadana överallt. Efter fem år börjar jag i och för sig bli van, men hur tröttsamt blir det inte?

I Malmö bor några tusen kriminella varav ett tiotal är riktigt farliga. Det är möjligt att polisen borde kunna hantera kriminaliteten bättre, men när jag hör en reporter fråga en polis ”vart var polisen när skotten sköts?” då känner jag bara …

Visst, Malmö är inte en jättestor stad men att det ens skulle finnas tillräckligt med resurser så att det kunde stå poliser på varenda gata …? Trots detta vimlar det faktiskt av poliser i Malmö, i alla fall i de områden där jag brukar vistas. Men alla dessa avrättningar som skett har inte varit slumpmässiga och jag tror nog att en mördare tittar sig omkring innan denne tar livet av någon annan.

I Malmö kan man begå ett brott och vara ute ur landet inom 20 minuter. I Malmö finns det områden där jag inte skulle vilja bo. Men jag känner alltför många som blivit utsatta för rån, misshandel, inbrott och våld – men inget av detta har hänt någon i Malmö. En bekant blev avryckt sin handväska av en cyklist som passerade, men det är också det enda. När Lasermannen på måfå sköt ner folk i busskurer och bussar var det otäckt, men det är enda gången då jag verkligen känt obehag. Samtidigt är jag inte så trångsynt att jag kan beskylla en hel stad för detta. Hatet och föraktet utifrån, från människor som aldrig ens besökt staden, har gått alldeles för långt. För ett par månader sedan passerade jag Värnhemstorget och fick syn på en löpsedel som ärligt talat är det värsta jag har sett. Det stod om vems tur det var att bli skjuten i Malmö. På riktigt. I versaler. VEM BLIR SKJUTEN I MALMÖ IDAG? Löpsedeln satt dessutom utanför en kiosk som är precis vid en busshållsplats. En helt vanlig gata där studenter, mammor, pappor, gamla, unga och barn passerar hela tiden.

Det finns flera hundratusen invånare som inte är kriminella. Få städer har en så avslappnad och trevlig stämning som Malmö. Få ställen är det så enkelt att lära känna nya människor som där. Det är möjligt att det statistiskt begås mer brott än någon annanstans, men det som sällan nämns är att det också är den stad där invånarna så aktivt visar att det inte är ok. Det är manifestationer, protester och hjälporganisationer för i stort sett allt.

Jag har haft flera samtal med människor som bott i staden i över trettio år och de är ofta ledsna över hur Malmö framställs i media, för även om det händer hemskheter är det inte den utveckling de själva har sett. De säger hjärtligt hur glada de är över hur Malmö har växt. Det var inte den mysiga och levande stad för trettio år sedan som den är idag. Det har blivit en studentstad. Det är en växande mittpunkt för företag och det byggs nya hus och bostäder och renoveras och hålls efter. Det är ständig bostadsbrist, vilket inte är konstigt. Malmö är en himla fin stad att bo i och det förstår också de flesta som varit på besök. Jag minns när mina föräldrar besökte mig första gången. De blev förvånade över hur fin staden är. Min bror besökte mig för första gången i vintras och han sa samma sak. ”Man hade ju förväntat sig ett enda stort ghetto”, sa han.

Malmö är inget ghetto. Verkligen inte.

I Malmö blommar träden tidigare än någon annanstans i landet.
I Malmö finns en fantastisk festival som är gratis för alla
I Malmö kan man gå till stadsbiblioteket en fredagskväll och träffa en av sina favoritförfattare.

I Malmö kan man resa tjugo minuter och hamna i ett annat land. Och om man reser en timme hamnar man på ett av världens mest berömda konstmuseum.
I Malmö finns ett vackert kalkbrott inne i staden.

I Malmö finns en lång sandstrand där vi brukar bada på sommaren, men det är enkelt att bli irriterad eftersom det är så himla långgrunt. Sist jag var där, förra sommaren, frågade en man som var några meter ifrån mig om det verkligen aldrig blev djupare än till låren. ”Jag vill ju simma”, sa han.

I Malmö finns Folkets Park där vi brukar grilla och dricka lite vin och sedan gå några steg till Cuba Café eller Debaser.

I Malmö finns kultur som jag aldrig annars skulle sett om jag bott någon annanstans.
I Malmö kan man sitta ute i vackra Västra Hamnen och äta världens godaste glass.
I Malmö kan man tälta mitt inne i stan utan att polisen blir arg, så länge man är snäll.

I Malmö har jag träffat människor som blivit väldigt nära vänner.
I Malmö har jag sett vilka fördelar det finns med att olika kulturer möts.
Utanför Malmö har jag upptäckt hur trångsynta andra människor kan vara.

Ibland känns det som att människor hellre talar om brott än om vädret när de hör vart jag bor. Väder brukar annars vara det allmänna samtalsämnet som ligger nära till hands att inleda ett samtal om, men nej.

Istället för att fråga hur vädret var när jag åkte undrar de förskräckt om jag sedan ska åka tillbaka. Istället för att fråga hur det kom sig att jag flyttat dit undrar de hur jag vågar bo där. Istället för att fråga hur det är att se så många kulturer på ett och samma ställe undrar de när jag ska flytta därifrån. Istället för att ifrågasätta om allt som visas på teve verkligen ger en rättvis bild av staden talar de om Malmö som att de redan vet.

När någon säger ”ja, ja jag ser ju på nyheterna så jag vet ju vad som händer i Malmö”. Då har jag bara lust att lägga huvudet på sned och svara ”nej, det vet du faktiskt inte alls”.