Det är så intressant det här, att Lina Forss liksom skrivit sina böcker i fel ordning. Det här är den senaste, den nya boken om Timotej. Och jag gillar den. Faktiskt så gillar jag den mest.

Timotej bor i London med sin mamma och plastpappan Örjan. Ibland åker de till Stockholm, och ibland så träffar Timotej en kille som är äldre och helt perfekt, i alla fall till en början. Det är kärleksproblem, familjebekymmer och tonårsdilemman. Det är ungdomsroman med humor, känslor, osäkerhet och finfina dialoger.

Det enda jag har lite problem med är att hålla isär Timotejs tjejkompisar, och bihandlingen med Oscar är en aning förutsägbar, men i övrigt, toppen!

Jag ser London framför mig, och jag ser miljöer, personer och landskap. Det där med att det kan snöa på snedden, varför har jag inte tänkt på det själv? Jag förstår relationerna som Timotej har till övriga i sin familj och varför hon känner som hon gör i olika situationer. Dialogerna är trovärdiga och okomplicerade (till skillnad från tidigare då någon kunde säga ”men så flög du in i min hand som en vilsen fågel. Dina vingar var av spunnet socker och ögon milda som insjövatten i augusti”). Tempot är perfekt, det blir aldrig långsamt men inte heller Det som jag saknat i de andra böckerna om Timotej finns i den här.

(8/10)