Den här biografin handlar om en man som spenderat 13 år i luften trots att han saknat flygcertifikat. När jag såg den i sommarkatalogen kändes den genast som något för mig, fascinerande biografier finns det många av i mina bokhyllor. Funderade på att låna den till morfar innan jag läste den själv då han gillar reseskildringar och säkert minns avslöjandet av denna Thomas Salme. Gillade omslaget. Mannen som håller i en resväska, det här blir en trevlig resa, tänkte jag. Det kändes seriöst. Sedan började jag läsa och möttes av en perverterad version av Bert. Thomas Salme må ha spenderat 13 år i himlen, men han verkar leva hela livet uppe i det blå.
Jag läste och läste men blev ganska snart tvungen att läsa baksidestexten igen. Hade jag missuppfattat något? Vad var boken tilltänkt att handla om egentligen? ”En bluffpilots bekännelse” var en märklig läsupplevelse på många sätt. Det jag först reagerade på var att det inte finns några foton i boken, vilket annars brukar vara ett trevligt inslag i biografier. Men det visade sig vara något av en bagatellmiss i sammanhanget.
Halvvägs in i boken börjar en ny del och det känns som om Salme skrivit den första och Lövgren den andra. Perspektivet ändras från att vara skrivet ur Salmes till Lövgrens. Tydligen på redaktörens begäran. Till en början handlar den andra delen om hur deras samarbete påbörjas, men när Lövgren ska faktagranska det Salme sagt blir boken ännu märkligare, för från att handla om den fantastiske bluffpiloten så handlar det plötsligt om att Salme är mytoman. Väldigt mycket av det som stod i första delen var tydligen inte sant. Det står om möten mellan Salme, Lövgren och förlagsredaktören. Det är sådana märkliga dramer, lite bakom kulisserna på ett bokprojekt som inte gått som planerat.
Jag är fortfarande inte säker på vad som är spekulationer och vad som är sanning. Salme träffade en snubbe från Ecuador och tyckte att dennes fru var en hora då hon tydligen varit otrogen och klädde sig i utmanande. Några sidor därifrån beskrev han hur hans egen fru misstänkte att Salme var otrogen vilket han också nästan var. Salme jämför sig med snubbarna i ”Ocean’s eleven” och ville vara med i Big Brother för att få en nittonåring på ballen.
Jag förstår verkligen nu vad som menas med show – don’t tell, för i ”En bluffpilotsbekännelse – Thomas Salmes 13 år i himlen” skrivs det mycket om hur bra han är, hur snygg alla tycker att han är, att han kan få omkull vem som helst, att han är störst, bäst och vackrast. Det står så många gånger. Det gav lite samma känsla som i Steven Tylers biografi, och självskryt och ursäkter låter aldrig bra. ”Den fantastiska historien om Thomas Salme.” Det mest fantastiska är vilken otroligt misslyckad bok detta varit för min morfar.
Det är så mycket info i den här boken som jag bara vill markera med en överstrykningspenna och skriva RELEVANS? Sedan undrar jag om inte Salme borde ha medverkat i Big Brother ändå, för han kunde knappast ha visat upp sig på ett sämre sätt än han gjort i denna bok. Den är så skrattretande dålig att den blir tragikomisk.
Malin Johansson - skriver mycket, läser mer. 
Och jag kan inte hjälpa att återkomma till detta ämne – exakt VAD var det förlaget såg i detta manus när de bestämde sig för att ge ut det …?
Jag blir faktiskt glad när jag läser sån här smörja (har ej läst boken, bara läst Malins urklipp). Varför? Jo, för då inser jag att jag är onödigt självkritisk när det gäller mitt skrivande. Om Norstedts kan ge ut sån här dynga, så finns det hopp för oss andra 😉
Pingback: En liten lektion i hur man ej bör bemöta en recension | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.
Tack!
Detta ökar mitt självförtroende något enormt. Nu vet jag att jag skriver bättre och har en mycket god chans att bli publicerad 🙂
Haha, ja man hade ju kunnat hoppas på det i alla fall … 🙂 Om jag har förstått det hela rätt så skrev ju Norstedts dock kontrakt på storyn innan den ens var påbörjad. De brydde sig således inte särskilt mycket på textens kvalitet i startskedet.
Reblogged this on Skrifthållaren and commented:
Detta ökar mitt självförtroende 🙂
Från wiki:
”[…] personen kan uttrycka uppfattningar om sin egna förträfflighet, simulera känslor som anses passande, allt i syfte att manipulera för att uppnå vissa personliga målsättningar. En person med psykopatisk störning har som regel svårt att förstå nyansskillnader i känslor, till exempel skillnaden mellan sexuell attraktion och äkta kärlek. I kombination med detta har psykopater ofta drag av impulskontrollstörningar samt saknar tålamod; de söker sig till äventyr och beter sig ansvarslöst”
Till Åsa och andra: jag tror inte förlaget i det här läget var intresserade av hur väl TS skriver, hans litterära förmåga är irrelevant. Det handlar om att sälja böcker. Och i det läget resonerar de nog att det bör vara lättare att sälja böcker om en kille som bluffat sig fram som pilot än en kärlekshistoria på en studentkorridor (typ – inget ont menat Malin).
Att man sedan valt att låta redaktören skriva sin version om hur boken blev till visar att man insett att TS är en mytoman, och för att undvika framtida stämningar så distanserar man sig från honom?
Bara min fantasi förstås…
Hysteriskt!
Pingback: Hahahahahaha « muränan
Pingback: Veckan bokbloggsjerka « I min hylla från A till Ö
Frågan är inte om han har låg iq, frågan är bara hur låg? Tyvärr har han hybris så han förstår det inte själv. Jag mår illa.
Pingback: Saknas kuk? | Daniel Åberg
Det onda för alltid något gott med sig. Se, jag hittade till din blogg! 🙂 Tack vare att jag blev provocerad av denna jubelidiot till författare (what?). Må hända att jag bör vara mer politiskt korrekt och inte kalla någon för idiot, men alltså, verkligen? Jag skrattar. Jag funderar faktiskt på att läsa den bara för att få skratta. Min sambo hävdar att Thomas skriver för att provocera, han (min sambo) skakade på huvudet när han hörde uttdragen och tror inte sina öron. Jag hävdar att det finns människor där ”hissen inte går hela vägen upp”, annars skulle inte våldtäkter, övergrepp, hedersmord mm. leva vidare.
Nu till någon roligare, jag börjar följa dig på bloglovin 🙂
Pingback: ..:: Spetsig.se – en bokblogg ::.. » Arkiv » Bokbloggsjerka 10/8-13/8
Utav utdragen så låter det nästan som en grabb i tonåren skrivit boken, att en vuxen person skriver så… suck.
Hjärnan har trillat ner i hästa-ballen. Det finns ingen annan förklaring.
Thomas Salme påstår att han är så snygg, att han kan få vilken kvinna som helst. Jag var tvungen att googla en bild på honom och.. muahahahah!!! Han är nästan flintskallig, stackarn! Inte undra på att han har mindervärdeskomplex…
Jag skulle inte ligga med honom, ens om jag fick betalt. Och det är väl det han måste göra, för att få stoppa in den i kvinnor överhuvudtaget..
Men vad i h-e??? Jag såg en intervju med honom och tyckte han verkade ganska sympatisk! Så fel jag hade, han är ju riktigt puckad! Jösses, undrar om jag flugit med honom……………..
Tack för denna upplysning! En bok jag INTE kommer att läsa. Vilken hemsk människa!
🙂
OMG!! Salme verkar ju vara helt slut i huvudet för det första. Men Norstedts alltså. Hur fan kan de ge ut sån här skit? Visst, hörde att de nu i efterhand tagit avstånd från honom efter att hans kommentarer blivit kända. Men hallå, har de ingen som kollar boken. Var det bara att trycka på knappen och köra ut den? Nu har jag bara läst de utvalda delarna här men det räcker för att förstå att allt som kommer där emellan, före och efter knappast kan väga upp och nå ens ett mediokert existensberättigande.
Det är ju lite det som är den egentliga frågan … 🙂
Kommer aldrig att läsa denna bok. Vilka utdrag!
Pingback: Recension: En bluffpilots bekännelse av Thomas Salme « Thomas bokblogg
Kom ihåg, Thomas har inte skrivit denna bok.
Berättelsen dikterades under några festliga veckor i Las Vegas och Stefan skriver utan invändningar ner berättelsen. Hur det stod till med nykterheten framgår inte men tydligen blev de osams.
Just en snygg historia…
Tack för bra recension. Hörde just ett inslag på radion, googlade och hamnade på denna blogg. Klockrent med citat i form av tiltshift-foton från boken. Fanns tidigare nåt intressant med storyn om bluffpiloten, så är det härmed ritualslaktat, haha (på eget grepp). Möjligen återstår en studie i (som någon redan nämnt) mytomani eller psykopati.
Han gjorde uppfyllde sin dröm, vad många av er ”haters” inte gjort. Han var som vilken pilot som helst och kanske till och med bättre, det är vad som sägs i boken iaf. Det ända han saknade var ett litet papper, ett papper man behöver pengar för. Thomas hade inga pengar men en DRÖM. Vad gör man inte för en dröm? Ni måste förstå att det inte bara är att skaffa ett cert utan pengar behövs, alla har inte pengar. Ingen olycka hände, han var ju inte farlig mot allmänheten.
Jo visst han kanske har lite speciella tankar om vissa saker och är inte rädd att gå ut med dom i boken, MEN vad spelar det för roll han är sig själv och man får väl ha villa åsikter man vill? Det är ändå ett fritt land…
Han gjorde iaf en grej som chockade världen, svensken utan certifikat i tretton år.
Thomas Salme ”fucked the system” som han säger, och jo det gjorde han.
Så vi är haters för att vi har egna åsikter då …? Älskar sån logik 😉
Sedan har det ju också visat sig att det (enligt han själv) inte är han som skrivit boken och att åsikterna som står där inte nödvändigtvis är hans.
Pingback: Ett lätt raljant inlägg. Opassande personer varnas för känsliga fakta « En blogg i det blå
Pingback: Mest lästa inlägg på bloggen | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.
Pingback: En bluffpilots bekännelse: Thomas Salmes 13 år i himlen | Lövgren, Stefan, Salme, Thomas | Bokblomma