Att bli författare har aldrig varit enklare

Då och då uppstår det en del konflikter i de Facebookgrupper med fokus på skrivande och författarskap som jag är med i. Ofta, för att inte säga alltid, handlar det om hur svårt det är att vara författare idag, hur knepigt det är att bli antagen hos förlag och hur jobbiga förlagen är som bara tänker på pengar. Det skrivs om att bokbranschen blir tuffare och tuffare och att den aldrig varit så svår att ta sig in i som nu. Jag läser diskussioner som i likhet med årets tolv månader bara går runt, runt, runt. Jag håller sällan med om någonting som skrivs. Aldrig har utvecklingen gynnat den enskilde författaren så väl som nu. Aldrig har förutsättningarna för att få ut det man skrivit varit ens i närheten så goda som de är idag.

Det finns en ofta en märklig attityd till böckernas framtid när det skrivs om den. Jag älskar exempelvis branschtidningen Svensk Bokhandel, men hur ofta skriver de om något positivt, egentligen? Det är bokhandlare som suckar över att de går i konkurs, förlag som gnäller över att de inte säljer några böcker. ”En bransch på nedåtgående, oj oj oj, det är så synd om oss.”

Den senaste artikeln som fastnade på insidan av min hjärna (jodå, det är sant. Den sitter där, helt fastklistrad ovanför mitt högra öra) hade ett innehåll som deppade över pocketens framtid. Men mestadels stod det egentligen bara farhågor och spekulationer vad jag kan minnas. Inget särskilt negativt har hänt än. Men ändå, denna oro. Och den största oron i artikeln var att e-böcker skulle konkurrera ut pocketen, men detta förstår jag inte heller. Är inte det vad man på sätt och vis vill? Eller är tanken att ingenting ska ta ut något annat? Att ett nytt medium bara ska komplettera de som redan finns? Så fungerar det ju inte. Både musikbrancshen och filmformatets eskapader visar ju att man inte kan stå stilla samtidigt som man utvecklas. För egen del ser jag bara det faktum att det finns en stark utveckling för böcker som något mycket positivt. Vi försöker hänga med, och vi lyckas väl ändå ganska bra? Var kommer egentligen all denna deppiga energi ifrån?

Men nu var det ju inte hela bokbranschens framtid jag ville tala om, utan författardrömmar mer specifikt. Att förlagen blivit mer kommersiella (precis som alla andra branscher) är inget att hymla om. Varför man ändå fortsätter att bittra ihop och sucka över att ”riktig litteratur som har något att säga” inte får någon plats börjar bli … lite tröttsam.

Jag tror branschens ihärdiga ”tyck synd om oss”-aspekt har smittat av sig på alltför många skrivande människor där ute. Det finns visst hopp. Man behöver inte alls intala sig att refuseringsbrev i tio år är mer regel än undantag innan man blir utgiven. Att bli antagen hos förlag, i synnerhet hos ett stort, är mycket svårt. Men att bli författare, det vill säga skriva böcker som sedan finns tillgängliga för allmänheten att läsa, det har aldrig varit enklare än det är idag. Vi är inte längre beroende av förlagen. Vi är inte längre beroende på att Sveriges största dagstidningar ska skriva om oss för att någon ska veta att vi finns. Vi är inte längre beroende av en investerare för att kunna trycka stora upplagor för tiotusentals kronor.

Visst vet jag att långt ifrån alla vill ge ut själv och därmed hellre går runt och väntar på refuseringsbrev efter refuseringsbrev. Det gör mig inget, jag kan till och med förstå det. Men sluta påstå att det är så svårt att bli utgiven, för det stämmer inte. Dessutom innebär utgivning hos ett mindre förlag i slutändan ofta lika mycket arbete som om man skulle ha gett ut den helt och hållet själv. Det behöver inte vara dyrt. Det behöver inte vara svårt. Och framförallt så är det inte omöjligt.

Med detta inlägg vill jag inte peka finger åt någon, verkligen inte. Snarare tvärtom. Jag vill säga att bokbranschen går en ljus, spännande och utvecklande framtid till mötes, för det är vad jag tror. En plats där det visst finns rum för alla, även för alla oss som inte skriver deckare, inte har gjort några omvälvande livsresor, inte är kända, inte är gifta med någon som är känd, inte varit kriminella, inte blivit utsatta för någon större kriminalitet, inte skriver om mat eller trädgård eller heter Ernst Kirchsteiger. Det finns plats för oss också, om vi bara vågar ta den.

Annonser
Det här inlägget postades i Bokbranschen. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Att bli författare har aldrig varit enklare

  1. Annika skriver:

    Bra skrivet, Malin! Jag håller med om vartenda ord.

  2. Hanna Lans skriver:

    Välreflekterat! Det jag ser som den stora fördelen med den utveckling som är nu, är att det kommer olika sorters böcker som tidigare blivit refuserade gång på gång. Dessa böcker har en läsekrets, det är jag säker på. Dessutom tror jag att alla dessa stackare som tror att de inte är några läshuvuden, för det har skolan präntat in i dem, kommer att kunna hitta litteratur som de visst gillar att läsa. Den där gallringen som varit tills nu, den har stött undan en stor grupp människor. Dags att ändra på detta!

  3. Johan Lindback skriver:

    Nej, att ge ut det man skrivit är som sagt enklare än någonsin. Däremot har det inte blivit enklare att bli läst. Det är det svårt att komma undan folks fördomar mot egenutgivna böcker. Svenska bokköpare vill uppenbarligen helst läsa böcker som är utgivna av ett förlag och många bokrecensenter vill tyvärr bara recensera böcker som givits ut av ett förlag.

    Jag har dock full förståelse för att ”förlagen bara tänker på pengar”. Det är något som är enkelt att säga när man har blivit refuserad. Men varför ska ett förlag ge ut en bok om man inte tjänar pengar på den? Det är inte välgörenhet de sysslar med. Folk jobbar för att tjäna pengar, svårare än så är det inte.

    Tack för ett bra inlägg!

    • malinthewriter skriver:

      Jag vill visst mena att det är enklare att bli läst då steget för att överhuvudtaget bli det är att ge ut sin bok. Som författare är man idag också långt ifrån beroende av kultursidorna.

      Angående förlagen håller jag dock i stort sett med om. 🙂

  4. Norpan skriver:

    Mycket intressant inlägg!
    Det ska bli extrakul att se vad som händer på egenutgivarfronten om e-böckerna börjar bli mer populära. I USA är de ju redan stora.
    Så, vem blir Sveriges svar på Amanda Hocking och E L James? Båda började som egenutgivare, båda är idag rika som troll och den sistnämndes böcker blir det dessutom film på. Heja egenugivarna 🙂

  5. Ett bra inlägg.
    Att bokbranschen följer med i den tekniska utvecklingen. Jag läser inte e-böcker men tycker att det är ett bra komplement till den tryckta boken. De olika formaten tror jag gör att fler hittar till läsning och böcker de gillar. Om e-boken kommer konkurrera ut den tryckta boken återstår att se, men det tror jag inte.
    Att möjligheterna för att publicera själv ökar ser jag också som något positivt. Det är svårt att bli antagen av förlagen, och jag är övertygad om att det finns många bra böcker bland dem som publicerar själv, som kanske inte hade hittat ut till läsarna annars. Jag förstår om man inte vill publicera själv, för det finns en trygghet i att vara utgiven på ett etablerat förlag, men samtidigt tror jag att man har mycket att vinna på att göra det själv också.

  6. L skriver:

    Som förläggare kan jag instämma i en hel del av det du skriver. Men att påstå att man som författare lägger ner lika mycket tid som egenutgivare som utgiven på de små och medelstora (undertecknad) förlagen, det är (enligt mig) att underskatta det arbete som läggs ner där, inte sällan sju dagar i veckan. Jag uppfattar också suckar och stön från förlagshåll, men att det gäller förskjutningen från redaktion till marknad/sälj. Det senare kräver allt större plats på bekostnad av det som tidigare var bokens och förlagens kärna, redaktionen. Förpackningen har blivit inte lika viktig utan viktigare än innehållet. Bra eller dåligt, nu och på längre sikt – här finns att diskutera, utifrån vad man önskar av bokmarknaden i framtiden. För egen del ser jag framtiden som rysligt lockande, samtidigt som jag är rädd att vi tar många värden för givet som vi framöver riskerar att förlora. Vi kommer inte längre att kunna surfa på idén att litteraturen i förhållande till vilken annan produkt gör oss gott som läsande människor, utöver underhållningsvärdet, samtidigt som den har förlorat sin kvalitet, exempelvis.

    • malinthewriter skriver:

      Jag vet att många förlag lägger ner massor med tid på varje enskild bok (såklart!), men de senaste åren har det dykt upp små förlag som, vad det verkar, mest ser andras förhoppning till livsverk bara som ett sätt att dra in lite pengar utan att behöva skriva något själv. Jag har hört om människor som givit ut böcker med förlag där de haft kontrakt som i princip inte ger dem någon vinst alls. Andra har själva suttit med inlaga och även bett någon bekant om korrektur då ”förlaget” knappt lyft en finger. Nästintill alla får marknadsföra helt själv. Och i sådana lägen menar jag att det, i alla fall om man har ett litet intresse för det, bör publicera sin bok själv. Det finns någon av en drömbild att bli utgiven hos förlag, men man bör verkligen fundera på om man vill bli utgiven hos vilket förlag som helst, till vilket pris som helst (det har ju dessutom dykt upp flera förlag av varierande kvalitet som mot betalning ger ut andras böcker).

      Och det där med att tro att kvaliteten på böckerna kommer att sjunka drastiskt och bara den rena underhållningslitteraturen kommer att finnas kvar är för mig att underskatta oss människor en aning. Dels har vi ju alla mycket olika intressen, och dels om man ser på hur litteraturen ser ut idag tycker jag det är fantastiskt vilken bredd Sverige har på sin litteratur med tanke på vilket litet land vi är.

      • L skriver:

        Vi är överens vad gäller förlagen. Ett seriöst och etablerat förlag arbetar inte på det sätt du beskriver. Som författare bör man inte acceptera kontrakt som inte ligger måttligt i linje med Författarförbundets mönsteravtal eller motsvarande. Mig veterigen arbetar förlagen ovan så, stora som små. Om inte, gör man som författare säkert bättre i att publicera boken själv, om man har möjlighet och resurser.

        Ja, litteraturen idag – och litteraturen i morgon. Jag har svårt för argument som bryter diskussionen med underskattningskortet. Jag tror inte på det, tvärtom. Och att inte heller underskatta kommersialiseringens inverkan på oss.

      • malinthewriter skriver:

        Vi får väl helt enkelt ta upp diskussionen om tio år och se var vi är då. 🙂 Egentligen har jag svårt för hela diskussionen kring oron för att det i framtiden saknas ”kvalitativ” litteratur, eftersom det till syvende och sist ändå bara är spekulationer. Vill man att framtiden ska se ut på ett visst sätt, ja då bör man ju idag göra det man mäktar med för att få det så. Man ska vara den förändring man vill se i världen, eller hur det nu var … 🙂 För mig är den viktigaste frågan just nu att inspirera folk att överlag läsa mer, oavsett vad de läser. För om folk slutar läsa böcker spelar det ingen roll vilken litteratur vi tänker oss i framtiden.

  7. Bra Malin! Att gå omkring och sucka över utvecklingen och deppa ihop för att världen förändras har aldrig gynnat någon. Varken oss med författardrömmar eller någon annan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s