Jag går igenom kommentarer som trillat in de senaste veckorna, och tänkte svara på den här:

”Hej Malin,
Jag hittade hit via puckot Thomas Salme. Det får väl anses vara hans största gåva till mänskligheten. Här fanns ju massa med skoj läsning, vi är visst i samma bransch. Jag är bokredaktör och du verkar vara något liknande? Vad gör du exakt?
Blev så nyfiken på din bok, “Kär lek?”, har jag förstått det rätt att du givit ut den på egen hand? I så fall, för det här är så intressant, vad tycker du om det fenomenet? Anina Rabe har ju skrivit en hel del om det i Sydsvenskan samt i senaste numret av DV och gav många intressanta insikter om det, bl.a. att det kan bli svårt för läsare att veta vad som är kvalitetslitteratur utan den där stämpeln från kulturetablissemanget och eftersom du själv jobbar i branschen, hur ser du på att andra tar över “ditt” jobb. (Naturligtvis är jag inte emot självpublicering, det vore som att vara emot tryckfriheten. ) Så himla intressant ämne tycker jag.
Allt gott”

Mitt svar:

Hej Mia!
Jag arbetar bland annat som frilansredaktör, så vi är i samma bransch Och det stämmer att jag även är egenutgivare. Gällande Annina Rabe skriver hon ofta bra saker, men hennes inlägg i egenutgivardebatten är trångsynta. Problemet idag och i framtiden är inte att läsare kanske tappar vad som är “kvalitetslitteratur” (så fånigt att dela upp på det sättet för övrigt). Problemet idag och i framtiden är att många hellre läser statusuppdateringar på Facebook istället för litteratur överhuvudtaget.

Jag har också bloggat om det här:
https://malinthewriter.wordpress.com/2012/03/06/den-mest-uttjatade-cirkeldiskussionen-sedan-2-ar-tillbaka/

Dessutom använder sig många egenutgivare av redaktörer, så för oss är det snarare bra att utgivningen breddas och inte tvärtom.