Jag läste precis det här inlägget om vad DN strör för idiotiska kommentarer omkring sig. Alla som känner mig, eller ja. Alla som överhuvudtaget följer mig på något vis vare det sig är via bloggen, Facebook eller Twitter vet att Bokmässan är en andra julafton som varar i fyra dagar i slutet av september. Man längtar hela året, planerar, gör panikinköp i sista stund, tiden går alldeles för snabbt när man väl är där och efteråt är plånboken tom men hjärtat fullt.

“Det är skrattretande att i sammanhanget nämna den stundande bokmässan i Göteborg och dess sövande syrebrist; ett PR-event som varken levererar författare, miljö eller stämning av den här kalibern.”

Say what?

“Det är ett fattigdomstecken att den största litteraturscenen för svenskt litterärt liv har blivit Bok- och biblioteksmässan i Göteborg.”

SAY WHAT?

Någonting inom mig hoppas väl att det är något slags skämt. Eller att de skriver detta bara för att de inte har något annat att skriva om. Om de verkligen menar det är jag orolig över  kunskapen hos Sveriges kulturjournalister.

Det första citatet är Julia Svenssons och hon jämför då alltså Bokmässan med några litteraturdagar i danska Louisiana. Jag funderade själv på att besöka den senare som nyligen ägde rum, men avstod då 1. Det är lite för långt att åka för bara ett författarframträdande. 2. Jag hade redan sett flera av författarna tidigare, på bokmässan.

Antalet dagar de båda eventen pågår är lika, men i övrigt skiljer sig i stort sett allt.

Författare
Louisiana besöktes av 40 författare. Bokmässan hade förra året 845 medverkande i seminarier. Då är inte föreläsningar och event som sker på golvet inräknade. Totalt antal medverkande var 2133.

Scener
Louisiana hade 5 scener. Bokmässan har … 500? Louisiana hade ca 50 programpunkter. Bokmässan i Göteborg hade förra året 3059. Lousianas program är 11 sidor med mycket luft. Bokmässan i Göteborg har ett program på 68 sidor och där råder mycket syrebrist.

Miljö
Louisiana är ett av världens mest berömda konstmuseum, beläget precis vid havet och det finns vacker omgivning såväl ute som inne. Bokmässan i Göteborg äger rum i en gigantisk mässhall, som dessutom utökas varje år på grund av växande intresse. Förvisso har båda sin specifika charm, men det är ändå som att jämföra en picknick bland grönskande trädgårdar med en Nobelmiddag (ok, jag har aldrig varit på en sådan men ni fattar).

Stämning
Har vi varit på samma bokmässa? Det finns ingen plats där jag känner mer glädje, gemenskap och gemytlighetsstämning än på bokmässan. Trots att det är så himla stort, och trots att man alltid ser en massa nya människor, så är det så himla enkelt att börja prata med vem som helst.

Sedan undrar jag över det här med montrar, men det vet jag inte. Fanns det några i Louisiana? Jag hittar bara info om att det säljs böcker i butiken där. På Bokmässan fanns förra året närmare 1000 utställare.

Utvecklingen för antalet besökare för Bokmässan i Göteborg ser ut såhär:

 
Jag var bloggambassadör för Bokmässan förra året vilket gjorde att jag bland annat fick besöka Bokmässan i februari och få träffa de som startat och planerar det hela. Bokmässans grundare Bertil Falck berättade med sådan inlevelse och passion om sitt livsverk (som jag dristar mig att kalla det) att det var omöjligt att inte bli berörd.

När sedan några småfjantar kommer och kallar mångas favoritvecka på hela året för ett PR-event som inte levererar, då kan i alla fall inte jag låta bli att fundera om dessa tu är dåliga på sin research. Är det någon lokal som verkar lida brist på syre så är det redaktionen på Dagens Nyheter. Och vad är det ändå som är så jobbigt med att något sker utanför huvudstaden? Va? Det är ju bara för pinsamt.Eller kanske det är det som är problemet? Journalisterna orkar inte arbeta efter den långa resan från Stockholm till Göteborg?

Varje år när jag går runt på bokmässan passerar den ena välkända författaren efter den andra. De har inte ens några egna korridorer som de smyger runt i, man ser dem ju hur enkelt som helst. De som arrangerar det hela gör ett fantastiskt jobb och jag beundrar dem alla.

Åsa Beckman skriver även såhär:

”Ett hus kan koncentrera det sociala intresset för böcker och författare vore det därför perfekt. Ett hus där man kan ha olika scener, intervjurum, kafé, bokhandel, bibliotek. Den skisserade finansieringsmodellen med pengar från förlagen, Svenska PEN, Författarförbundet plus statliga medel låter idealisk, alla kommer att ha nytta av det.”

Då ska vi se.
”Ett hus kan koncentrera det sociala intresset för böcker och författare”: Check (Väldigt stort hus finns redan i Göteborg).
”Ett hus där man kan ha olika scener”: Check:
… ”intervjurum”: Check.
… ”kafé”: Check.
… ”bokhandel”: Check.
… ”bibliotek”: Check (tror jag, men å andra sidan vore det ju lite korkat att ha ett bibliotek precis bredvid en bokhandel).

Hon vill alltså flytta Bokmässan till ett permanent hus i Stockholm om jag förstått det rätt. Men istället för att vara självgående bör skattebetalare och diverse institutioner stå för kostnaderna.

Nu är det inte så att det här inlägget syftar till att dra ner Louisiana. Jag var där tidigare i år på min födelsedag och jag kommer alldeles säkert att återkomma. Riktigt vacker och inspirerande plats. Säkerligen är det också en trivsam liten litteraturfestival de anordnar som jag förhoppningsvis kan jag besöka även den inom sinom tid. Men ändå. Känslan i benen efter att ha gått runt på hårda betonggolv … trasslet i håret som uppkommer efter timmar i varm luft … problemet att planera in sådana triviala saker som att duscha på grund av att man inte vill missa något roligt … mattheten i huvudet efter att man försöker orientera sig bland alla hallar och suckar över att gpsen inte fungerar inne på mässan …  frustrationen och köbildningen som uppstår på fredagens eftermiddag när kortcentralen börjar vara överbelastad och kontanterna man hade redan tagit slut … ömheten i halsen som på söndagen är så stark att man knappt kan prata eftersom man knappt gjort annat på flera dagar … Bokmässan – I LOVE YOU.