Köttfri måndag är ingen uppoffring

BildHäromveckan kunde man se den här frågan i DN. Vad är det med kött som upprör så många? Jag kan inte förstå det. På något märkligt sätt får allt detta mig att åter börja längta efter självförsörjande hushåll. Back to basic, så att säga.

”Det kanske vore bra, men tänk om barnen får näringsbrist?”
”Trams!”
”Man får bestämma själv om man vill äta kött!”
”Barn är petiga med maten, de vill knappast ha bara grönsaker.”

Jag är inte vegetarian. Jag kommer från en jägarfamilj (alla jagar utom jag). Jag gillar att fiska (men visst tyckte jag lite synd om alla abborrar jag drog upp ur älven i somras). Men sedan jag flyttade till Malmö för fem år sedan äter jag mindre och mindre kött. Varför? Jag vet inte vad jag ska köpa. Vem kan jag lita på? Hur kan det vara möjligt att köttet som är fraktat till Sverige från andra sidan jordklotet är betydligt billigare än det som kommer från en bondgård på Österlen? Nä. Jag är skeptisk.

Det är stor skillnad att äta något som man vet ursprunget från. Om jag fiskat det själv. Om det kommer från boden i grannbyn, det lokala jaktlaget, renslakteriet eller familjens (utom jag då) ihärdiga viltjakt under hösten. Vi hade höns och ankor hemma när jag var liten och det var väl enda gången som det där med att veta ursprunget inte riktigt var så bra. Hela familjen satt samlad vid matbordet när jag fick följande fråga av min bror:
”Vet du vem du äter?”
”Va?”
”Ja, vet du det?”
”Det är ju kyckling.”
”Nej, det är Sotis.”
Det var som ni förstår en aning traumatiskt eftersom jag kommer ihåg det än, men det har också lärt mig gränsen. Gränsen mellan vad jag vill veta och inte. Jag vill veta var det kommer ifrån, gärna var och hur djuren levt. Men här? I Malmö? Jag har ingen aning om vad jag ska köpa. Helst skulle jag vilja känna en bonde, men det gör jag inte så istället blir det att jag inte köper något kött alls.

Men åter till köttfri måndag. För många barn är lunchen i skolan det enda ordentliga målet de får varje dag. Vad är det som säger att vegetariskt vore dåligt? Är köttet som serveras i skolorna från andra sidan jordklotet eller från bonden på Österlen? Det här förslaget ovan handlar inte ens om en hel dag, det handlar om en måltid. Det hade vi även när jag gick i skolan, men det kallades inte köttfri måndag, vegetariska dagen eller liknande. Pastasallad. Gröt. Ärtsoppa (i och för sig med fläsk för den som ville). Grönsaksgratäng. Olika soppor. Ugnspannkaka. Pannkakor. Med mera. Med mera.

Det kallades lunch. Punkt.

Annonser
Det här inlägget postades i Privat. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s