Lyssnade häromdagen på podcasten Lundströms Bokradio som då hade fokus på erotisk litteratur. Det inbegrep en intervju med E L James, snack med någon på Vertigo (minns ej vad han hette?) och Jenny Jägerfeld. Inledningsvis talade den här Lundström och Jägerfeld om – såklart – Fifty shades of Grey. Jägerfeld var med (som jag förstod det) eftersom hon medverkar i novellsamlingen ”Het”. Hon har alltså skrivit en erotisk novell. Inte för att det gör mig något, för mig kan vem som helst egentligen tala om vad som helst. Alla har en åsikt osv. Men Jägerfeld (vars augustprisvinnande bok jag älskar) var i ärlighetens namn ganska så ordentligt störig.

Hon (med flera) tycker att mr Grey kunde ha gillat bdsm men utan att ha haft en dålig barndom (det är ju sååå klyschigt). Och Ana, 22 år och oskuld och fick fick orgasm första gången (sååå klyschigt). Och hade boken varit lika intressant om mr Grey varit rörmokare istället för supersnygg och överförmögen? (sååå klyschigt att han är rik och snygg!)

Finns det något mer uttjatat argument? Visst finns det klyschor i Fifty shades, men i vilken bok finns det inte det? Skriva om en fjortonåring med känslostormar, är inte det klyschigt? (Varför inte skriva om en lycklig tonåring?) Och dåliga förhållanden med sina föräldrar i samma ålder, väldigt ovanligt? (Varför inte skriva om en tonåring utan problem? Och om föräldrar som är som folk är mest?)

När författare anklagar andra författare med att hanka sig fram på klichéer bör man kanske se så man inte själv är en av dem? (Än en gång, jag älskar Jenny Jägerfeld i vanliga fall)

Men låt oss för skojs skull säga att mr Grey är en rörmokare och Ana 22 år och inte alls oskuld. Låt oss säga att mr Grey inte alls hade några hemligheter och att Ana redan kunde allt om sex och det inte behövdes något kontrakt och han inte hade massor med pengar så de kunde resa hit och dit och han inte kunde följa efter henne överallt.
Vad blir kvar? Vad kan man då få ihop?

Jo.

Svaret är en novell.
Inte en trilogi varav den första romanen är på över 500 sidor.

För det är ju vad det är. En roman, ett äventyr, en fantasi. Jenny Jägerfeld må ha fattiga rörmokare i sina, och inget ont om rörmokare, men än så länge har ingen förekommit i mina …