Mo … Vem?

Det samlade intrycket från sociala medier gällande årets nobelpristagare i litteratur är: Vem är det? Jag kan inte påminna mig om att jag hört namnet förut, men Mo Yan är kanske inte heller det enklaste att fästa sig på minnet. Inte förrän nu, i alla fall.

Namnet är en pseudonym och betyder Tala inte. Mer info om honom finns här. Jag får intrycket av att det är en trevlig man som skriver förhållandevis ”vanliga” böcker, vilket jag tycker låter lovande. Men ändå.

Det första tecknet på att något i Svenska akademien inte riktigt andas 2000-talet är ju det här med att Mo Yans ålder på 57 år hypas som ungt. Inte så att jag menar att 57 år är gammalt, absolut inte, men något är snett när ord som vanligtvis används på människor 20+ används på det här sättet. Och det talas om att ”ja, nu är han så ung att han hinner använda pengarna”. Brukar det annars ses som en fördel om Nobelpristagaren står med en fot i graven? Är det omöjligt att rättvist bedöma ett författarskap innan denne gått i pension?

Och så den evigt återkommande frågan:
Var är alla kvinnor?

Totalt har 777 personer mottagit Nobelpriset. 34 av dessa har varit kvinnor. Det är alltså 4 %.

! 4 % !

Med undantag för andra världskriget har Nobelpriset i litteratur delats ut varje år sedan 1901. Över 100 gånger har litteraturpriset delats ut. Tolv av dessa har varit kvinnor. Och jag är inte den som brukar förespråka exakt kvotering, men det är ju inte utan att man börjar undra. För att få rättvisa kring detta bör priset alltså delas ut till kvinnor kommande 98 år i rad.

Så nej. Jag kan inte påstå att jag är ett fan av Svenska akademien. Mo Yan är säkert jättebra och ledamoten tillika kinesiske översättaren Göran Malmqvist är engagerande att lyssna på, men i övrigt …

Nobelpriset är ingen bra reklam för Sverige längre. Är det samma personer som suttit i juryn sedan 1901, undrar jag? Bör varje pris delas upp i två, så en kvinna och en man vinner varje gång? Är det omöjligt att uppstå jämställdhet på annat sätt? Det verkar inte så, sunt förnuft räcker inte längre. Vi lever inte som vi lär, det är tydligt i det här fallet och det är pinsamt, så pinsamt.

Avgå.