Kollar igenom min blogg och hamnade precis på ett gammalt inlägg från 2010 som handlade om ett bråk när jag ganska nyligen skapat sidan Kär lek?. Det blev (mitt första och enda) twitterbråk där en kritiker blev enormt provocerad över att jag kallar mig malin THE WRITER trots att jag -inte är någon-. Och att jag gjort en fanpage för mitt skrivande, trots att jag -inte är någon-.

Kär lek? var en av de allra första sidorna på Facebook som handlade om en bok som inte ens hade en planerad utgivning, sidan handlade mer om mod. Bråket i sig var lågt och fånigt och gav mig – till kritikerns förtret – betydligt fler fans samtidigt som några av hennes försvann. Flera av dem som stöttade mig hade jag knappt pratat med innan, men idag har jag fortfarande god kontakt med många av dem.

Vad jag vill säga med detta vet jag inte riktigt, men kanske något så klyschigt som att om man vågar, då vinner man. Det finns alltid folk som ska kritisera, men ta in det, bemöt det, arkivera det. Och man ska aldrig ALDRIG låta någon försöka sätta sig på en. Om någon försöker med det, håll upp ett häftstift.