”Smultronbett”, Barbara Voors

Mörker, känslor och ångest. Familjerelationer och vardagsdramatik när den är som allra sämst. Eller bäst, beroende på hur man väljer att se på det.

Molly Swartling lever med en känd dirigent, de har två barn, lever i vackert hus och har kulturella vänner. Det är svårt att beskriva handlingen på ett sätt som inte låter fånigt, för fånigt är det inte. Det handlar om en familj och dess problem, om medelålderskriser och att inte räcka till. Det enda jag hade lite problem med att snacket om Mozart blev lite för långt, och mellanspelen i Skeppsskär var förvisso suveräna dialoger, men ändå ganska intetsägande eftersom det väldigt sent (vad jag då märkte) uppdagades vem som sa vad.

Barbara Voors har ett beundransvärt sätt att väva ihop en berättelse som i grunden egentligen inte är särskilt originell, att vara just det. Hon väver in lite brev, lite mystik, lite variation på textformatet. Precis som i ”Syster min” skriver hon fantastiskt, och det här är en sådan bok jag skulle kunna läsa en gång till för språkets skull, och säkert kommer jag att göra det.

Det jag känner just nu är: Var har jag nästa olästa bok av Barbara Voors?

8/10

Annonser
Det här inlägget postades i 2012, Övriga förlag, Betyg 7-8, Bokrecension, Relationer. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s