För ett par veckor sedan började jag läsa ”Den vidunderliga kärlekens historia” av Carl-Johan Vallgren, och de första sidorna av denna fantasirika roman bara svischade förbi men sedan … tvärstopp.

Det handlar om Hercule Barfuss, dvärg och döv och med en förmåga att läsa andras tankar. Till en början berör han mig, fängslar mig vid texten men någonstans (som jag nu inte ens kommer ihåg) bara föll intresset bort. Kanske det blev för rörigt, eller för historiskt och det klarar jag som bekant inte av.

Carl-Johan Vallgrens mörka berättarröst är helt klart imponerande, men för egen del gillade jag ”Havsmannen” bättre.