Sär eller inte, skriv vad du vill

Diskussionen kring det här med särskrivning blossade upp igen häromveckan då ett inlägg från Please copy me, som vanligtvis brukar skriva bra saker, spreds på nätet.

Låt oss börja med första meningen:
”Många i det här landet lider av särskrivningar.”

Ok. Men vilka är det egentligen som lider? De som skriver dem, eller de som läser dem och sedan jämför upplevelsen med ”rasister, terrorister och Sean Banan”?

Vidare:
”Men de värsta förbrytarna är hopplöst aningslösa om vad de utsätter sin omgivning för. Tack gode Gunnar att hjälpen är här. Nu finns botemedlet mot det dummaste av alla dumma språkfel. Det kan vi nämligen tacka Gunnar Hård af Segerstad för. Han är frilanscopywriter i Göteborg, och har efter att förkastat många, hittat en tumregel som håller.”

Det låter ju bra, en regel så man enkelt kan undvika särskrivningar om man nu har svårt med det. Spänd av förväntan läste jag vidare och förtvivlad av besvikelse suckade jag högt när jag läste denna tumregel.

”Regeln:

En grej – ett ord.

Där har du regeln. Den enda regeln du behöver för att bli resistent mot särskrivningar.

Vi tar den igen, nu med skiljetecken:

En grej? Ett ord!”

Med detta finns då två problem.

När man skriver om språkfrågor, och i synnerhet när man ska utbilda andra och sätta sig själv i domarbåset, bör man verkligen se en extra gång så det blir rätt. Jag menar … ”Vi tar det igen, nu med skiljetecken” … varför skriver man så när det var skiljetecken redan i första meningen? Är inte tankstrecket ett skiljetecken? (Småaktigt ja, men det är på den nivån vi spelar just nu och det är ju faktiskt ”jättelätt” matematik om man vet om det)

Problem nummer två är den idiotiska förklaringen till denna FANTASTISKA REGEL SOM NU SKA LÖSA VÄRLDSFREDEN!

”Alltså: om det är en grej som hör ihop – som sjuksköterska, skumtomte eller damcykel till exempel – då ska ordet skrivas ihop. Tumregeln gäller såklart också om sjuksköterskorna, skumtomtarna eller damcyklarna skulle få för sig att bli fler. Om du ändå är osäker: skriv ihop. Om det då ser alldeles galet ut – som påväg till exempel – då ska det, just det, skrivas isär.”

Jag blir bara så frustrerad när jag läser detta. Om det är en grej som hör ihop … Jamen det var ju nytänkande! Ah, det har säkert ingen som särskriver hört förr! Från lärare, arbetsgivare, föräldrar, syskon, språkpoliser, idioter … Problemet är ju att dessa har svårt att veta just vad som är ett ord och två. Ja, damcykel är ett ord, men dam och cykel är också ett ord var för sig. Hur ska de veta att just dessa hör ihop? För oss som för det mesta ser och vet skillnaden är det enkelt. Men den här enkla regeln hjälper bara den som redan vet hur man uppmärksammar en särskrivning.

Jag har också skrivit negativt om särskrivningar men alltid ur den komiska synpunkten, att det faktiskt kan bli humor av något allvarligt genom ett ynka mellanslag för mycket. Frekventa särskrivningar i menyer, tidningar, stora reklamskyltar och liknande kommer jag aldrig att förstå mig på, men det Mattias och Fredrik skriver känns så riktat till alla som särskriver.

Jag har massor i mitt facebookflöde som särskriver, men pikar och hackar jag på dem? Nej! Varför inte? De har inte skrivande som yrke. Och även om de hade det, ska man inte våga skriva på grund av att man är osäker på när man ska skriva ihop och inte?

Vänner och bekanta har ibland frågat om jag kan läsa igenom uppsatser, noveller, arbetsansökningar och liknande för att kolla just språket, och det gör jag gärna. Ser jag något särskilt som personen gör fel förklarar jag gärna det och det har alltid mottagits med tacksamhet. Oftast lär vi oss båda något nytt, hon om hur språket fungerar – och jag om förståelse för hur vad som är självklart för mig inte alltid är det för andra.

Jag skulle aldrig få för mig att uppmana någon som särskriver att inte skriva alls, snarare tvärtom. Hellre någon som skriver ett och annat jätte bra men med kreativitet, driv och engagemang än någon som skriver ”jättebra” på ett så torrt sätt så tidningspappret är nära att brinna upp.

Varför skriver jag nu det här? Hm, inte helt solklart. Kanske har jag lite dåligt samvete för alla de gånger jag själv skrivit om särskrivningar på ett sätt som någon kan ha tagit illa vid sig av. Såhär tre miljarder år senare börjar jag ju förstå att många gör just det, även om jag aldrig skrivit något av ondo. Även om jag skrivit om särskrivningar som jordens undergång har jag inte alls menat det på något plan. Livet är mer än en skum tomte som bryter ihop för ett mellanslag. Under and in.
särskrivning

Annonser
Det här inlägget postades i Språk. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Sär eller inte, skriv vad du vill

  1. Maria skriver:

    Jag tänkte på samma sak när det kom en massa statusuppdateringar på fb om hur man inte särskriver. Jag har svårt för språkpoliser men jag blir glad av folk som skriver hur än dom skriver. Att ständigt pika folk som skriver fel gör att dom ”tystnar” och vem fan bryr sig om en särskrivning eller felstavade ord? Jag hoppas att folk som läser är nog intelligenta att förstå ändå.
    Däremot så har jag faktiskt svårt för språkpoliser som inte kan skilja på ”de” och ”dem”. Då skrattar jag lite skadeglatt vid datorn.
    Jag är en dålig människa. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s