Förlaget heter Heja Sverige! och drivs av Bert Karlsson, som även står som medförfattare på insidan av boken.

Åsa Waldau blev känd för allmänheten som Kristi Brud i det ökända Knutbydramat. Nu berättar hon för första gången med egna ord om händelserna under denna tid. Vi får även ta del av polisutredningar och medias bild av händelserna. Bert Karlsson har skrivit ett förord där han redogör sin egna noggranna utredning av fallet där han gick till botten med bakgrunden till hela dramat samt reflekterar över Åsas öde och även sina egna liknande erfarenheter av att bli dömd på förhand. Ett omskakande dokument om hur media behandlar människor.

Hur jag fått tag i boken vet jag inte riktigt. Möjligt att jag hittat den i någon billig låda på Bokmässan, och biografier gillar ju jag. Den här är dock så märkligt på så många vis. Bert Karlssons förord är märkligt på så många sätt att jag inte ens orkar nämna ett. Efter det följer sida efter sida med tidningsurklipp. Det står ingen text till, bara urklipp. Och efter det kommer utdrag ur domen, även det utan någon form av reflektioner. Det är bara klipp ut och klistra in. När så småningom Åsa väl börjar med sin historia är det ostrukturerat och efter att ha läst halva har det mest handlat om hennes barndom, uppväxt och vad hon haft för yrken i livet. Inte särskilt mycket alls om Kristi brud, alltså. Och efter halva boken slutar jag läsa. Bert Karlsson bör nog hålla sig till musik. Och Heja Sverige!. Det är ju inte så passande namn på ett förlag överhuvudtaget, och i synnerhet inte för detta …

(3/10)