Jag läste precis det här inlägget, skrivet av en bloggare jag aldrig tidigare besökt men via Facebook kan man ju hamna både här och där … 🙂

I alla fall så kan man i inlägget läsa om hur bloggaren får en faktura från ett företag på grund av att bloggaren inte skrivit om produkterna på sin blogg. Till att börja med kan man givetvis känna en viss förståelse för företaget. Här skickar de produkter och förväntar sig något i gengäld. Hm, ja inte så konstigt kanske på sätt och vis. Men att komma med hot? Och skicka fakturor?

För mig är det så tydligt att Sovtex är ett företag som, i likhet med många andra företag, helt plötsligt vaknat upp en morgon och insett att ah, det här med bloggare kanske inte är så tokigt ändå. Dock har den tanken inte riktigt hunnit tänkas klart eftersom man rimligtvis borde förstå att den som kan marknadsföra ens produkter positivt, även kan göra det motsatta.

I och med att min egen blogg har vuxit har jag själv fått en hel del erfarenhet kring detta (inga dylika fakturor dock, tack o lov). För nästan tre år sedan skrev jag det här inlägget gällande förlag och recensionsexemplar till bokbloggare. Minns särskilt att Piratförlaget länkade till det via sin Facebooksida, och att kommenterade något om att Bonniers var så nonchalanta mot oss bloggare. Det visste Bonniers redan att vi tyckte men nu när det stod på konkurrentens sida blev det andra visor. Appearance is everything.

I alla fall. Mycket har verkligen ändrats sedan dess. Numera har jag snarare förbjudit förlag att skicka böcker som jag inte beställt. Detta då det:
1. Inte krävs särskilt många böcker för att fylla ett postfack (vilket jag hade i min förra lägenhet)
2. Känns lite jobbigt att få en massa böcker man egentligen inte vill läsa

Jag läser mycket, och recenserar många av böcker jag själv beställer från förlagen. Men inte alla. Ibland glömmer jag bort dem eller vill läsa dem senare. Ibland läser jag dem men glömmer att skriva en recension. Om jag beställt 5 böcker från ett förlag utan att skriva något vore det inte konstigt om förlaget började ifrågasätta syftet med att skicka böcker till mig.

I samband med inlägg som rönt stor uppmärksamhet, vilket har hänt några gånger främst det senaste året, har det hänt märkliga saker här på bloggen. Det börjar nämligen drälla in erbjudanden om att tävla ut allt möjligt. Folk som av en eller annan anledning vill synas här utan att riktigt veta varför. Märkligast (och jobbigast) var en i somras som ville att jag skulle lotta ut två värdebevis på 50 kr vardera som kunde användas för en tidningsprenumeration. Fine, sa jag om de kunde användas ihop. På så sätt skulle det räcka till en testprenumeration av tidningen Språk eller annan tidning med anknytning till min blogg. Men nej. Det gick inte. Det kunde bara användas var för sig. Då ville jag inte vara med eftersom en rabatt inte alls är lika kul att tävla ut som en riktig vinst. Men personen som erbjudit detta mejlade mig en gång i veckan i säkert två månader. Har jag inte ändrat mig? Har jag verkligen bestämt mig? Och detta för 50 x 2 kr i rabattkuponger. Gah. Giv mig styrka.

Lustigast är kanske egenutgivare och liknande som mejlar och tycker att jag bör skriva om deras böcker för ”det är ju så svårt att få uppmärksamhet”. Det vet jag, men att skriva till någon att denne bör skriva om en på grund av att ingen annan vill det är lite … eh. Gör mig hellre nyfiken på boken då. Varför bör jag läsa den?

Det här är min blogg. Jag har den för att jag tycker det är roligt och jag skriver om det jag vill. Jag tjänar inga pengar på den. Jag har inte ens några annonser. Jag driver inte den här bloggen i syfte att bli rik på min blogg (om ni bara visste hur många som seriöst frågat om jag inte skulle kunna leva på min blogg … jag skriver om böcker, inte Chanel och Louis Vuitton!).

Det är ändå fantastiskt vilket väg den här bloggen har banat för mig. Från starten i en liten by, utan att egentligen veta hur mycket jag gillade böcker och text och än mindre ha någon form av koll på detsamma, till fullproppade scheman på bokmässor, redaktörsuppdrag, egenutgivning, releasefester (som nästan jämt är i Stockholm, men ändå) och för att inte tala om alla nya vänner och bekanta. När jag tänker på det så, så har bloggen ändå gjort mig himla rik.