Andaktsfullt sätter jag på mig springkläderna. Jag tänker börja försiktigt och inte göra det klassiska nybörjarmisstaget. Många sticker ju ut och tokspringer två mil det snabbaste de kan, kräks, gråter och hatar löpning resten av livet. Jag tänker börja på helt motsatt sätt. Jag ska springa enormt långsamt idag, och bara hålla på tills jag känner att det inte är kul längre, tills det gör ont eller blir obehagligt. Jag ska testa hur långt jag orkar springa utan att stanna, och sen kan jag gå tillbaks hem igen. Bra. Brabrabra.

Tolv minuter! Jag sprang i tolv minuter utan att stanna. Fan, vad jag är bra. I morgon blir det tretton. Det måste gå. Kan jag tolv, så måste jag kunna tretton.

”Heja, heja!” av Martina Haag är en underhållande resa från att bli akut andfådd när man springer till brevlådan, till att springa maraton utan livet som insats. Den är humoristisk och klämkäck, på ett bra vis. Det är personligt och igenkännande, men något direkt djup har den inte och känns lite tunn. Jag hade gärna läst mer, men den rekommenderas absolut till den som behöver lite inspiration eller den som helt enkelt bara vill läsa något lättläst och roligt.

7/10