Unga idag gillar de oregelbundna arbetstiderna, avtalen som bara sträcker sig någon månad fram i tiden. Egna småföretagare som kan ”arbeta när de vill”. Somliga menar att detta är frihet, men ”Skitliv” visar att det i många fall är precis tvärtom. Att välja oregelbundna arbetstider är frihet, att inte ha något val är det inte.

I ”Skitliv” får vi träffa människor som inte kan ha eget boende, skaffa familj eller ens vågar planera in något vare sig på vardagar eller helger, just eftersom det kanske kommer ett sms som säger att de ska jobba just då. Smset kan komma under natten eller morgonen samma dag som de är tilltänkta att jobba. Eftersom anställningarna är så lösa vågar de inte heller gå till facket, för då är risken alldeles för stor att de snart inte har något arbete alls.

”Skitliv” handlar om hur bemanningsföretagen förstör arbetsmarknaden för unga. Eller, det är väl snarare arbetsgivarna själva som gör det, eftersom de ser det positiva i att slippa anställa med schysta villkor. Det är otroligt skrämmande. Och igenkännnade. Jag har själv varit med om arbetsansökningar där arbetsgivaren till och med frågat mig om jag kan tänka mig att praktisera hos dem. Och de lägger dessutom fram det som något bra, som att man bör vara tacksam över att de låter en vara hos dem och arbeta för småpengar som de inte ens själva kan stå för. De lägger alltså ut sina vakanser som arbeten, med lön, i hopp om att någon desperat själ ska hamna hos dem och tycka att praktik låter som en himla bra idé. Att det överhuvudtaget är tillåtet för företag att efterlysa praktikanter, öppet eller inte, är för mig ett mysterium.

”Skitliv” är en bok som alla bör läsa. Arbetsgivare kan med fördel läsa den och skämmas. Anhöriga kan med fördel läsa den och förstå. Arbetstagare/sökande bör läsa den för att förstå att man inte är den enda som behandlas såhär. Arbetsmarknaden i Sverige är idag en smutsig plats att vara.

(8/10)