Det har tagit mig några år, men jag har nu slutat säga dagis och börjat säga förskola.
Ibland råkar jag säga fel, men oftast rättar jag mig själv direkt. När jag läser bokmanus där det refereras till dagis som egentligen är en förskola så påpekar jag det. Det hade man inte kunnat tro för fyra år sedan.
När jag flyttade till Malmö föll det sig så att jag snart hade en umgängeskrets som bestod till hälften av tjejer som studerade till lärare. När vi tillsammans besökte någon form av event och hamnade i samtal med andra fick jag -alltid- frågan om även jag pluggade till lärare. Det gjorde jag inte.
Många av mina vänner inriktade sig på skola för de yngre åldrarna, förskola. Jag vet inte hur många gånger jag frågade vilken sorts dagis de ville arbeta på, vilken sorts dagis de ville ha som praktikplats, hur det hade varit på dagiset där de spenderat dagen, hur någon orkar arbeta på dagis eftersom jag själv blir helt stirrig av att vara omgiven av mer än ett barn i taget.
”Det heter inte dagis, det heter förskola”, rättade de mig ofta. Min kompis Sandra förklarade skillnaden för mig flera gånger, och jag hör hur orden pedagogisk verksamhet börjar eka i huvudet bara jag tänker tillbaka på det. Även efter att jag visste det fortsätta jag att säga dagis. Mest för att retas, men också för att jag tyckte det var så löjligt. Vad spelar ett ord för roll? tänkte jag då.
Såhär i efterhand är det dock inte så konstigt att det möttes med irritation. De som jobbar på förskola idag har ofta studerat lika lång tid som någon som arbetar i en högskoleklass, i ett gymnasium eller kanske till och med längre än någon som föreläser på universitet. De kommer ut till en marknad där det visserligen finns många jobb, men lönerna är låga, respekten för yrket sisådär och när kommunen ska spara är förskolepersonalen bland de första som ransoneras bort. Dagis och förskola har dessutom en stor skillnad mellan sig.
Sedan 1998 finns det en läroplan för förskolan, denna för att främja den pedagogiska delen, och samma år bestämdes det också att man skulle sluta kalla verksamheten för daghem (dagis) eftersom det var ålderdomligt och missvisande. Daghem och förskola ansågs redan då som två helt skilda verksamheter. Det ansågs som ålderdomligt och missvisande. Och det var alltså 1998, det är femton år sedan. 15 år! Är det inte dags att även vi vanliga Svenssons tar till oss detta och visar lite blOody respekt?
Jag har kollat runt lite på nätet och hos Familjeliv finns det (as always …) en omfattande tråd i ämnet. Ganska snabbt går det att se att de som själva arbetar inom förskolan kallar det just det, medan andra kallar det dagis för att ”det alltid hetat så”, och även säger dagis till sina barn ”för att det är enklare att säga”.
Även i media förekommer dagis frekvent, som hos Expressen, om den sorgliga händelsen med pappan som glömde lämna sitt barn på dagis. Hos Aftonbladet, som refererar angående könsneutrala dagis. Sydsvenskan använder dagis som synonym till förskola. Och Dagens Nyheter gör likadant. Med flera, med flera.
Det är också många som tycker diskussionen är fånig, varför märka ord? Vad spelar det för roll? Lite så som jag tidigare var. Men om det spelar roll för dessa människor, varför bara inte säga som det är istället för som det alltid varit förr?
Vad jag själv tycker och tänker om detta har egentligen ingen betydelse, det är vad alla tusentals pedagoger som tar hand om våra barn varje dag, det är vad som spelar roll. Dagis och dagisfröken låter kanske gulligare, men om en så enkel gest kan göra så många människor som arbetar så hårt för våra barn lite gladare … känna sig lite mer uppskattade … värdefulla … är det då inte värt det?
Malin Johansson - skriver mycket, läser mer. 
Så himla bra skrivet! Jag tycker att det är konstigt att så många så gärna vill hålla kvar ordet dagis. Det finns ju massa saker som byter namn i vårt samhälle utan problem, så varför är just dagis så skyddat/älskat?
Det är väl ganska typiskt egentligen, inte ovanligt att folk sätter sig på tvären, om så bara för att … 🙂
Personligen säger jag dagis för att jag gick på dagis! Jag lever inte i en värld där jag dagligen blir påmind om att det ska vara förskola nu för tiden heller så det blir inte riktigt av att det ändras. Men mina systerdöttrar är snabba på att rätta mig om det blir fel. Sen är det en total mysfaktor på dagis, i alla fall för mig, det finns ju så många minnen.
Sen kan jag undra om man kanske kan arbeta för respekten för sitt jobb utan att vad man kallar det är viktigast, men jag kanske har fel. Om några år så kommer det heta förskola allt eftersom de som går där blir äldre, kanske man försöker tvinga fram något som kommer att ändras naturligt i takt med att dagis barnen blir gamla och förskolebarnen tar över världen.
När våra barn var i den åldern, som inte är så länge sedan (yngsta började i skolan 2008) så var det även personal som sa ”dagis” i talspråk så då tyckte jag definitivt det var OK att säga så. Jag har nog inte lagt i någon värdering i det, jag uppskattar inte personalens pedagogiska insats mindre för att jag kallar det dagis istället för förskola (däremot så sa jag nog inte dagisfröken faktiskt).
Jag jobbar på ett universitet (som bl.a. har lärarutbildning med inriktning mot förskoleverksamhet…), och det finns de som kallar våra studenter för elever, det finns de studenter som säger att de ska ”gå till skolan” när de ska till universitetet och de kallar sin grupp för en ”klass”. Visst kan jag ibland korrigera, men jag har aldrig lagt in värderingen att de som använder fel begrepp för det som jag jobbar med inte tror att vi gör ett bra jobb eller saknar respekt för vårt arbete???
Att media ska använda den rätta benämningen tycker jag är mer självklart, det gäller alla begrepp och alla instanser i vårt samhälle. Då kanske det också såsmåningom får genomslag…
Det finns säkert massvis med liknande exempel, men just detta med förskola kontra dagis är ju något som kommer upp rätt så frekvent. Många inom branschen vill uppenbarligen att det ska kallas vid sitt rätta namn, för mig är det egentligen allt jag behöver veta.
Ibland byts ord och begrepp ut bara för att dölja att det att yrkets status är låg,lönen kass och arbetsledningen usel. Ibland byts ordet ut för att visa att verksamheten faktiskt har förändrats. När jag misstänker att bytet av begrepp sker av den första anledningen så brukar jag, i ren protest, fortsätta använda det gamla ordet men när det gäller dagis-förskola tycker jag satt det har hänt mycket med verksamheten och då har jag också bytt namn på den.
Bra skrivet =) KRAM
Intressant tanke och text, tar åt mig av den och funderar. Men ordet ”dagis” är så skönt på något vis, så icke allvarligt när man säger till ett barn att de ska till dagis och inte förskolan. Ska verkligen fundera på mitt ordval ett tag 🙂 tack för ett klokt inlägg.
Om ordet känns allvarligt eller inte för barnet handlar ju om hur DU benämner det. Vi som arbetar inom förkolan väljer att benämna enligt rätta yrkestiteln då vi försöker höja yrkets status i samhället, något vi behöver hjälp med från alla 🙂
Har ofta hört argumentet ”det är ju så mycket enklare att säga ‘dagis’ än förskola”. Hemma hos oss löser vi detta med att, om det känns som att behov finns, säga ‘föris’ istället. Men t o m dottern som är 2 år 9 mån säger förskola så smeknamnet används inte särskilt flitigt…
Så bra skrivet, har också hållt på att ändra då folk sagt dagis,men slutat,pga oförståelse och vad spelar det för roll?
Det är ganska konstigt att hänga upp sin yrkesstolthet och yrkesidentitet på ett ord i så hög grad.
Så länge det ord folk använder istället för den egentliga yrkestiteln inte är direkt nedsättande.
Jag har full förståelse för om undersköterskor och vårdbiträden blir kränkta när någon kallar deras yrkeskår för bajstorkare, men det är ett nedvärderande ord på ett helt annat sätt.
Att människor använder andra ord än de formellt korrekta ”drabbar” ju liksom betydligt fler yrkesgrupper som har eftergymnasial utbildning än just förskolelärare.
Men jag har aldrig hört sjuksköterskor ”rasa” på samma sätt när de blir kallade för syrror, poliser när de blir kallade för snutar, journalister när de blir kallade för murvlar.
Det här ”syndromet” verkar enbart omfatta förskolelärare.
Just när det gäller förskolelärare har jag mött flera som konsekvent kallar all annan personal som arbetar på förskolan för ”outbildad”. Det tycker jag till skillnad från att säga ”dagis” och ”dagisfröken” är ganska föraktfullt och dessutom fel i sak eftersom den absolut största delen inte alls är outbildad. De har en barnskötarutbildning på gymnasienivå som är inriktad på omsorg om barn. Det går absolut inte att jämföra med en förskolelärarutbildning som är inriktad på pedagogik, men likväl är det en relevant utbildning.
Om man klumpar ihop personer som har en treårig gymnasieutbildning (eller motsvarande vuxenutbildning) inriktad på barnomsorg med en 19-åring som nyss tagit studenten från byggprogrammet eller det estetiska programmet och fått timvikariat på en förskola är det ju uppenbart att man sätter sin egen prestige framför verksamhetens och barnens bästa. För självklart blir det en bättre och säkrare verksamhet med vikarier som har barnskötarutbildning än med vikarier som inte har någon relevant utbildning alls.
Nu gäller ju detta självklart inte alla förskolelärare, förmodligen inte ens de flesta, så om dina vänner aldrig skulle uttrycka sig såhär tycker jag inte att du ska ta åt dig.
Dina jämförelser håller ju inte någonstans … :O
Mitt i posten låg det en bild där det står ”Kärlek och respekt, ska det vara så jävla svårt” Personligen skulle jag säga att ett ord är ett ord, det betyder ingenting. Det som betyder någonting är vad du menar med ordet du säger och i viss mån hur det uppfattas. Om en person säger att deras barn går på dagis, och helt enkelt utan någon underliggande mening syftar på verksamheten, vad spelar det då för roll? Det tycker jag är bättre än om samma person säger ”förskola” fnyser lite och tycker det är ett skämt att kalla det förskola.
Jag tycker kärleken och respekten har en förkärlek att alltid gå åt ett håll i sådana här diskussioner. Respektera den ena, men den behöver inte respektera dig tillbaks? Om du arbetar på en förskola, och någon kallar det dagis, då har du i mina ögon lika stora krav på att visa kärlek och respekt och inte påpeka detta. Precis lika mycket som att personen borde visa respekt och kalla det förskola.
På vilket sätt ska man respektera att andra kallar en för sådant man inte vill bli kallad …? Håller inte med dig på något sätt.
Tack! ”Dagis och dagisfröken låter kanske gulligare” skriver du och det är precis kärnan i varför jag inte vill bli kallat dagisfröken. Jag är förskollärare och känner mig professionell, kompetent och duktig på mitt jobb. Visst handlar yrket också om att ge trygghet och omsorg, men jag vill inte att det första man tänker om mitt yrke är att det är gulligt och att jag gör ett gulligt jobb, vem med stolthet för sitt yrke skulle tycka det? Vi underviser barnen utifrån läroplan och lyder under skollagen – vi är en skola. Tack för att du uppmärksamma detta! 🙂
🙂
Precis som dina vänner har korrigerat dej gör jag mot mina vänner! Just för att göra klart för dem att det är inte ett daghem där vi ”bara” tar hand om barnen. Förskola är precis som det låter, en skola. Jag håller precis på med min sista termin på förskollärarprogranmet. Där har jag läst matematik, naturkunskap, engelska bland annat, som jag sedan förhoppningsvis ska kunna ge barnen kunskap i. Jag lägger ned 3,5 år på att läsa till detta som jag brinner för, och det har inte varit lätt! Rapporter, avhandlingar o tentor som man våndats inför!
Jag kan inte tycka att det är annat än rätt att kalla oss förskollärare och vår verksamhet för förskola! Dagis och dagisfröken är ett hån mot det som görs för barnen och även den utbildning som krävs!
Och ja, barnen kan säga förskola precis som de kan säga dagis… Underskatta inte era barn!
Tack för att du tog upp ämnet! Bra skrivet!
Tack 🙂
Bra skrivet, dock finns det fakta fel i din text. En förskolepedagog pluggar 3,5 år medan högstadie och gymnasielärare pluggar minst 4 år och många gånger 5,5 år! Det är stor skillnad på lärare och förskolepedagogers utbildning och det skiljer sig äcen markant ute på fältet. Båda jobben är viktiga, men skriv gärna rätt fakta om du ska försvara någon av parterna!
?
Av alla viktiga poänger i inlägget så valde du att fokusera på detta? Indirekt menar du nu att mitt yrke som förskollärare inte är lika värdefullt som ditt LÄRARyrke för att jag pluggat någon termin mindre än dig? Jag är också lärare, jag uppfostrar barnen att vara socialt fungerande individer i samhället som du senare introducerar dem i utifrån andra perspektiv.
Som du säkert ser skrev ”utbildad Lärare” att både läraryrket och förskolläraryrket är viktia. Dock var det fel på faktan i texten då högstadielärare eller gymnasielärare har en längre utbildning. Fakta. Därmed inte alls sagt att diskussionen ”dagis” kontra ”förskola” är fel. Jag säger förskola då det är dess rätta benämning.
Det finns faktafel i din text, då förskolepedagoger är alla som arbetar inom förskolan, medan förskollärare är de som har 3,5 års utbildning på universitet.
På den nya lärarautbildningen Lp11 läser en förskolelärare 3,5år, en lärare som läser för att bli behörig att undervisa i årskurs 1-3 & 4-6 läser i 4år, en lärare som läser för att bli behörig att undervisa i läser i regel 4,5år (ibland längre om du läser svenska eller samhällskunskap) och en lärare som blir behörig för att undervisa i gymnasiet läser i 5-5,5år.
Skulle du vara utbildad lärare? Du kan ju inte ens skriva korrekt. Fakta fel eller faktafel?
Vad handlar det här om egentligen?
Att förskollärare inte vill bli kallade dagisfröken?
Detta p.g.a av sin högskoleutbildning eller ?
Vad ska man säga, Vi har genomfört och klarat vårt uppdrag utbildningsmässigt och är värda vår titel.. ??
Men….ärligt talat, för alla som jobbar/jobbat inom Daghem/Dagis/Förskola så är väl titeln egentligen totalt ”Oviktig” !?
Visst sätt titeln på lönekuvertet… för lönen bör vara berättigad, där instämmer jag, men att ens haka upp sig på hur man tituleras av föräldrar och andra, känns allmänt oviktigt/omoget…
Det här yrket handlar inte om titeln, utan om min lämplighet och förmåga att ge en trygg och leklärande miljö för barnet på förskolan.
Jobbar jag med barn är det i sin rätt att barnens välbefinnande sätts i första hand.. (Inte att frökens titel är förskollärare elr barnskötare elr ngt annat.. )…
Fokus borde vara på; att jag som ”fröken” ser och hör barnen, tar ansvar för barnets välbefinnande på bästa sätt.. att ha respekten för barnets behov, ge trygghet/kärlek och stimulera lärande borde i alltid vara nr 1.. och av största vikt!! Innehar man de egenskaperna, och kan omsätta dem i praktiken på sin förskola, så skulle jag t.o.m. kunna gå så långt, att säga att det till viss mån är oviktigt om man är en utbildad förskollärare eller ej (eller har annan utbildning). … Regeringen är dock av annan åsikt än jag …men jag tror inte de ansåg att titeln skulle vara ”den viktiga frågan” när Dagispersonalen skulle utbildas.
Du skriver…(efter en lång utläggning ) * Vad jag själv tycker och tänker om detta har egentligen ingen betydelse, det är vad alla tusentals pedagoger som tar hand om våra barn varje dag, det är vad som spelar roll. Dagis och dagisfröken låter kanske gulligare, men om en så enkel gest kan göra så många människor som arbetar så hårt för våra barn lite gladare … känna sig lite mer uppskattade … värdefulla … är det då inte värt det?*
Jag skulle vilja säga;
Min ”titel är oviktig” i barnens värld och det borde vara det väsentliga…
Spelar det verkligen någon roll, om någon med ”förskole utbildning” kallas dagisfröken ? blir man verkligen ledsen om ett barns förälder säger så, för att de tycker det är gulligt??
Känner man sig verkligen inte uppskattad om man inte tituleras efter sin utbildning??
Eller är det egentligen inte bara den egna stolthet som får sig en törn eller möjligen min egen osäkerhet som fallerar??
Att jobba på förskola ger dessutom en enorm uppskattning och uppmuntran dagligen oavsett titel.. för barnen har en förmåga att uppmuntra långt utöver den normala vuxna gör…
Det okonstlade barnets glädje av att lära och uttrycka sig är unikt, enkelt och äkta.. vilken förmån det är.. att få delta i den processen!
Har man valt att arbeta med barn är egenskapen att sätta sig själv i andra hand och barnen i första hand, väldigt givande för båda partner..(sunt förnuft behövs förstås). Det krävs mkt kärlek, tålamod och uthållighet av en fröken att inte rasera den naturliga egenskap barn har, utan med hjälp av olika verktyg förädla den, tillsammans med pedagogisk verksamhet och socialfostran..
En Kärleksfull/respektfull miljö tillsammans med lek och lärandet ger oss trygga barn med alla förutsättningar att lyckas med det viktiga i livet…men den ger oss också rätten att göra fel och korrigera, att misslyckas med en möjlighet och att börja om och lära igen..
Att man då som pedagog och fröken haka upp sig på formalitet, får mig att undra,
-är det barnens väl och utbildning som är det viktiga i verksamheten eller är det jaget och min status?
För det borde väl vara så att ”min utbildningen ” ska gynna barnet och dess lärande.. att det sedan också förkovrar mig o stärker min kunskap t.o.m. min självkänsla,. och ger mig verktyg att ”pedagogiskt leka vidare” är ju fantastiskt!!
När jag ändå är i farten med skrivandet…kan man ju alltid undra… Vad är det som är viktigt i livet??
Är det Pengar? Status? Titel? Utbildning? Intellekt ? hävda sin rätt?
Jo vars, alla dessa saker/egenskaper kan vara trevligt att ha på ett och annat sätt….
Men jag skulle vilja slå ett slag för empati, etik, moral, omtanke och unik-het och mångfald också…
finns det lite mer av dessa egenskaper då faller nog glädjen, uppskattningen, kärleken och respekten på plats trots att man blir kallad Dagisfröken .. 🙂
Äntligen en klok röst!
Tumme upp!
Nu förtiden döper man ju om mellanmål och kvällsmat till mellis/kvällis.. Varför redan vid 2 års ålder börja på förskola?? Låter mer logiskt med dagis och de har jag alltid tyckt och så kommer jag att tycka resten av mitt liv!!!
Pingback: Om två dagar börjar Matheo på föris
Vad är det med förskollärare ? Känner att det finns en ” stolthet” som måste hävdas så till den milda grad att Barnskötare räknas som ” outbildade” och föräldrar har slutat tro på sin förmåga att vara viktigast för sina barn! Pedagogisk verksamhet i all ära men för mig är trygghet och en öppen famn viktigast när jag lämnar mina guldklimpar. Ni ÄR bra alla förskollärare OCH Barnskötare strunt samma om vi säger Dagis eller Förskola!
Håller med dig!!
I vårt samhälle stöter jag ofta på attityden:Jaha… du arbetar på dagis…hur orkar du… som om att arbeta på förskola är mindre värt än de flesta andra arbeten. Jag är utbildad lärare, men har av olika skäl hamnat i förskolan och trivs underbart där! Det är världens bästa jobb! Nu när man ska legitimeras är jag dock inte behörig att arbeta i förskolan, men från tredje klass upp till vuxenutbildning är jag behörig och legitimerad för. Så nu ska jag läsa till en utbildning till så att jag blir förskollärare på pappret också. Vad jag vill påpeka är att när jag säger att jag är lärare bemöts jag med en helt annan respekt än om jag säger att jag är förskollärare. Och de flesta tror dessutom att förskola är förskoleklass endast, och att 1-5 år är dagis… Oavsett vad som avses ser jag det som en förminskning och ett nedvärderande namn att kalla förskolan för dagis och mig som arbetar där som dagisfröken. Och för att kommentera ”mattanten”:s inlägg. Jag lever inte hela mitt liv i förskolan. Att jag blir uppskattad av barn, föräldrar och kollegor är visst bra, jättehärligt, men när jag kommer utanför min arbetsplats vill jag också ha uppskattning och respekt, inte jaha… du är bara dagisfröken… Alla som inte har barn, vilket är ganska många, eller har andra kontakter med förskola, har ingen aning om vad vi faktiskt gör i förskolan och att det krävs högskoleutbildning, eller ens utbildning alls. Ta hand om barn kan ju alla göra… Att vi bygger framtiden och formar framtidens folk, det är det få som tänker på. Och som någon annan också skrev: Jag vill inte vara gullig! Jag vill vara kompetent och professionell!
Bra skrivet! Är själv utbildad förskollärare och vill gärna ha lika respekt av vänner och familj som vilken högskoleutbildad person som helst. ”Bara” för att jag gillar att arbeta med barn och människor så är jag inte immun mot bekräftelse och respekt.
Jag värderar läroplanen, det pedagogiska arbetet och barnens kognitiva utveckling mer än att de ska få gosa och ha fredagsdisco.
Som förälder på en förskola borde man tycka det ska vara viktigt att ha en god relation med personalen. Visst det är ett serviceyrke men det är tråkigt om det blir en kil mellan personal och föräldrar bara för att någon envist hävdar att det iinte spelar någon roll vad man kallar verksamheten.
Det säger ju mer om dig som person och förskollärare att du slår in en kil om föräldrarna säger dagis. Och ”respekt av vänner och familj som vilken högskoleutbildad person som helst”… Va? Skall inte personer som inte är högskoleutbildade få respekt? Hur är det med barnskötarna som ni (de högskoleutbildade) arbetar tätt ihop med, talar du med dem någon gång? Får de andas samma luft som dig?
Herregud…
Det är helt osannolikt hur detta fortfarande kan vara en diskussion efter 15 år! Och att argumentet oftast är att det är lättare för barnen att säga ”dagis”. Barn lär sig namn på olika dinosaurier och vad är det som säger att det är svårare att säga ”förskolan” än exempelvis ”Blixten McQueen” som nästintill alla barn lär sig säga redan innan de fyllt 2 år. ”Dagisfröken” är inget yrke, för det finns inget som heter ”dagis”. Och alla ni som tycker ni har något att säga i denna frågan, jag skulle vilja se er inte reagera om folk börjar kalla ert yrke något det inte är.
Men bah så word! Får kli när argumentet ”det är enklare att säga” tas fram. Fånig mesigt och förfärligt korkat är min åsikt. Om just det där ”enklare att säga”-tramset alltså 🙂
Märkligt att så många åsikter vädras av så många utbildade lärare och förskollärare som inte kan sin grammatik…….
En tanke bara när jag läser era insändare: ”Poänger”??????? Fakta fel……..
Hm……
Bra artikel och bra kommentarer.
Ha en fortsatt trevlig vecka med våra barn!
Jätte bra skrivet!!! Fler borde tänka om och börja använda rätt ord. Det spelar faktiskt roll!
Jag tycker de e barnsligt att haka upp sig på ord! Alla vet ju vad man menar och de e väl huvudsaken… Min 3 åring kan inte säga förskola men dagis går fint..
Intressant att läsa ur ditt perspektiv, som själv t om kunde retas tidigare. Kan inte kommentera så mkt mer än skitbra, att etablerad media är så oprofessionella är skamligt och de förmedlar en bild som inte har nånting med verklighetens verksamhet att göra. Jag studerar inte 7 terminer (längre än polis och sjuksköterska) för att bli kallad dagisfröken.
Vad säger ni om föris då? Det är ju samma sak som dagis isf. Har sett att föris används flitigt nuflrtiden istället för dagis men man är ändå för lat för att säga förskola.
Bra skrivet! Förskolans status ska upp. Rätt benämning är viktigt för att föräldrar ska förstå att förskolan har ett uppdrag och mål att uppfylla.
Jag vill att mina barn ska veta att de går på förskolan så därför har jag alltid sagt det ordet. Och det är inte svårt att uttala heller för mina barn har kunnat säga det vid 2 års ålder.
Pingback: Mest lästa inlägg på bloggen | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.
Sen när har förskolelärare lika lång utbildning som gymnasielärare? Min utbildning var på 5 ochett halvt år och de förskolelärare jag känner har läst 3 och ett halvt. Och tjänar mer än jag (kanske inte betyder så mycket men så himla låg lön får de ju inte..). Föris är ett gulligt smeknamn på förskola tycker jag.
När jag växte upp sa alltid farmor ”läroverk” om min skola för så hette det på hennes tid. Det här är lite av samma sak. Jag gick på dagis som liten och tycker faktiskt inte att det är någon skillnad på den tidens dagis och nutidens förskola. Om det fanns en läroplan eller inte har jag inten aning om men jag kan faktiskt inte se några skillnader. Nu går ju inte mitt barn på dagis längre och han har fått rätta mig bra många gånger när jag kallar hans skola för dagis ..
Uttrycket dagis kommer säkert försvinna med tiden och kommande generationer kommer säkerligen inte ens förstå vad dagis betyder. Men jag personligen tycker inte att man ska tvinga på folk vad de ska kalla saker, varför inte ha flera ord för samma sak?
Att kalla pedagogerna på förskolan för ”dagisfröken”?
Inte så kul om pedagogen är en man va? Då låter det helt plötsligt ganska töntigt tycker jag.
Det blir lite underligt när barnen själv säger förskola och de vuxna runt omkring säger dagis. Min dotter som snart är 4 år är snabb med att påpeka att det heter förskola. Skippa dagis-snacket! Det är 2014 nu=)
Pingback: Om två dagar börjar Matheo på föris | Elaine Eksvärd
Pingback: dagis och läris vs förskola och skola | Therese Mabon