Fy fasen. Livet har gått lite segt på senaste, det måste jag säga. Eller inte kanske just livet i sig, men texterna, bokstäverna, språket, horungarna som aldrig tycks ta slut … Ni vet, sånt som vanligtvis brukar vara en stor del av mitt liv. Jag vet inte ens vad som hände, orden bara tog slut en dag. Lusten att skriva försvann, samtidigt som så mycket annat. Visst kan man kalla det ”writers block”, men ”writers excuses” är nog betydligt närmare sanningen för visst finns det anledningar, men anledningar kan antingen användas som en ursäkt att låta bli eller som motivation att jobba hårdare. För en gångs skull valde jag ursäkten och det stör mig, jag har blundat för det länge men nu är det slut med det.

Det är märkligt hur det man gillar att göra mest av allt plötsligt omvandlas till en belastning, men så blev det. Nu är det tillbaka till början, tillbaka till rutiner, tillbaka till no excuses. Det som står i rubriken var något jag såg på Facebook, upplagt av nån sån inspirationssnubbe jag följer. Willpower doesn’t work. Rituals work. Jag vet inte, men meningen liksom bara hoppade ut genom skärmen, öppnade mina ögon och nöp mig i kinden.