Agnes förlorar jobbet och pojkvännen och allt ser dystert ut. Plötsligt erbjuder en vän henne att vara med och starta en ny restaurang, och därefter rullar det på med intriger bland vänner, ex, nya flörtar och -inte minst- restaurangen. Har man hört konceptet förut? Oh ja, men jag gillar ändå ”Små citroner gula”. Namnet i sig är ju alldeles för fånigt och jag hoppas inte finns någon restaurang som faktiskt heter så, men vill man läsa något opretentiöst med ett språk som för ändamålet är bra så kan jag rekommendera den här.

Jag har tidigare inte läst något av Kajsa Ingemarsson, men det är mycket möjligt att det åker med någon annan roman vid nästa semester. I alla fall ”Små citroner gula” är en sån roman som man för all del kan sträckläsa men utan att det känns jobbigt, och det är även en sådan roman som man (som i mitt fall …) kan glömma bort i tre veckor och sedan när man börjar läsa igen direkt kommer ihåg vad det handlar om.  Jag fnissar ibland, skakar på huvudet ibland. Men det är ungefär de reaktionerna jag får.

(6,5/10)