Bokbloggare mot rasism

Igår inleddes manifestationen Bokbloggare mot rasism och egentligen var den väl tilltänkt att vara just igår, men jag tar mig friheten att ta den med mig även idag. Frihet, ett ord som för många tas för givet, ett ord som andra knappt vet innebörden av. I tider som dessa blir skillnaden mellan det goda och det onda extra stor.

Jag spenderade ett par timmar på Stockholm Central i torsdags och nog för att det kan vara folk som tigger, men detta var extremt. Jag satt inne på McDonalds en stund och under den stunden såg jag fler människor än jag kunde räkna som smög runt borden och hoppades hitta matrester bland kvarlämnade matbrickor. Det var bland annat en äldre man med grått hår och trasiga skor, och strax innan honom gick en pojke omkring som knappt kan ha varit mer än tio år. Han lyfte på servetter och drickor i hopp om att det skulle finnas något kvar. När jag gick ut från McDonalds var det massor med människor cirkulerade runt och försökte så diskret som möjligt kika i sopkorgar. Jag såg en kille som gick runt väldigt snabbt, och utan att känna efter tog han upp en dricka som något lämnat och han drack direkt upp allt som fanns kvar. Sedan kastade han den och gick en runda till.

Detta fick mig att känna obehag, och för att vara ärlig försökte jag hitta en plats att sitta där jag inte behövde se det, men det gick inte. Överallt gick tiggare, uteliggare och barn så unga som tio år runt och letade något att äta.

Det är så det ser ut idag. Och det beror inte på att Sverige är ett öppet land som tar emot för många människor, det beror på vad Sverige inte gör och hur vi egentligen prioriterar. Dessa människor tar ingens jobb, ingens pengar, ingens plats i Sverige. De rotar bland soporna samtidigt som politiker tar ut gigantiska fallskärmar för jobb de inte kan slutföra. Och det är inte bara människor som kommer från andra länder som drabbas, utan även oss som alltid bott här. Se på arbetslösheten. Se på Matkassen. Se på socialbidragen. Hemlösheten. Lånestatistiken. Utförsäkringar. Det är politiken det är fel på, inte folket. Därför blir det för mig så främmande att stödja ett parti som grundar hela sin politik i exkludering, istället för inkludering. Som grundar sin politik i att lämna människor utanför, istället för hur de ska känna sig säkra innanför.

Jag skrev ett inlägg för några veckor sedan hur all denna främlingsfientlighet får mig att känna. Hopplösheten. Maktlösheten. Tekniken går framåt men människan bakåt. Hur andra kan se gränser vars existens jag inte ens förstår mig på.

Många tycker säkert det är opassande att ta upp sånt här den fjärde advent, att beblanda facebookflödets julighet med medmänniskans viktighet. Men jag gör det inte för att ge någon dåligt samvete, utan bara mana till eftertanke. När din farbror börjar tala om alla dessa svartskallar. När din kusin talar om alla dom som tar våra jobb. Om man ska skrika rakt ut eller sitta tyst är upp till en själv, jag dömer ingen. Men ge också en tanke till alla människor ute i världen som inte har någon julgran, som inte har något under den och inte ens har ett rum att ha den i. Det är miljoner som har det så, som inte har mat för dagen, som på annandagen inte klagar över att behöva äta samma mat, utan möjligen klagar för att de fortfarande äter ingen mat.

Men så vill jag också att vi faktiskt lyfter fram och uppskattar alla tusentals människor som är hemma i Sverige, som har ett rum och julgran och klappar under den och mat på bordet. Det är enkelt att fokusera på alla som saknar, men tack vare Sverige har trots allt många människor idag ett riktigt hem, ett värdigt liv. Sverige är i grunden ett fint land, med fina människor och fin moral. Vi måste klamra oss fast vid det, hur svårt det än kan vara, hur jobbigt det än kan bli. Att Sverige är ett bra land. Vi måste bara jobba lite hårdare för att ta oss tillbaka dit.

Annonser
Det här inlägget postades i Privat. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Bokbloggare mot rasism

  1. Aspergiana skriver:

    Reblogga detta på Tankar utan avbrott and commented:
    Det är så illa idag att jag inte kan glädjas över julen längre. Jag kan inte njuta av den goda julmaten inne i mitt varma hem, samtidigt som jag är medveten om hur illa många har det. Jag vet att man borde kunna släppa allt elände för en stund, men det går inte längre.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s