Jag är inte en sån som försover mig. Alltså, jag försover mig max en gång per år och även om jag gör det kommer jag aldrig för sent, för liksom att jag aldrig försover mig så är jag alltid ute i god tid. Men så imorse.

Vaknade till. Sträckte ut en arm och kollade klockan på mobilen. 07.15. Stelnade till. 07.15 är nämligen den tid jag brukar ta klivet ut genom dörren och vidare till busshållsplatsen. Det är ingen tid jag på vardagar spenderar i sängen.

Fy fan.

Att folk orkar försova sig. Jag skulle aldrig orka.

Nåja.

Flög upp ur sängen. Tror jag i alla fall, jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg. Tog på mig det som fanns närmast och sprang ut i köket, öste upp kattmat till Mila och Morris som jamade hungrigt. Tog en lunchlåda från kylen. Kastade ner tandborste, tandkräm och sånt i en påse, på med jacka och sprang ut till bussen.

Istället för att trycka på snooze hade jag stängt av väckarklockan. Och vad hade jag egentligen drömt? Det var som en tryckande känsla i hela kroppen. Usch. Ni vet, en sån där dröm som man mår helt illa av att vakna upp ur. Även om man vet att den inte var sanning så är den allt för nära.

07.22 visar klockan när jag står där och väntar. (Hur är det ens möjligt? Inte ens när jag försovit mig kan jag vara försenad. ) Det känns kallt. Har jag verkligen tagit på mig alla kläder? Tittar ner. Jodå, byxor på plats. Sticker in en hand under jackan. Jodå, tröja lyckades jag också få på. Men behå? Något känns inte riktigt rätt.

Bussen kommer. Facket för busskortet är borta, beställer mobilbiljett, kliver på, helt jäkla full buss. Inser att jag inte ens tagit mig två sekunder till att titta i spegeln.

Framme på jobbet. Tar av ytterkläder och går in på toa. Va i hell?! En gigantisk stor vit fläck på tröjan. Stearin från när jag blåste ut ljus föregående kväll. Det hade förvisso blivit lite varmt, men aldrig såg jag att det flög och fastnade på tröjan, en vit fläck stor som en knytnäve.

Så. Som ni förstår så vände jag helt enkelt bara på tröjan och den vita fläcken täcktes av kavajen. Slutet gott, allting gott som det sägs. Det enda jag glömde, som jag precis insåg medan jag skrev denna text, är att påsen med tandkräm, tandborste, deo och sånt …. ja den påsen den övernattar på jobbet.

Ah well, nu lär jag inte försova mig på ett år eller två. Tack o lov.