Kvinnor måste kunna se sitt eget ansvar vid våldtäkter – ett brev till Lucia Ray

Hej Lucia Ray,

I en debattartikel hos Sydsvenskan skriver du om att kvinnor ska ta sitt eget ansvar, men jag kan ärligt talat inte riktigt förstå hur du menar. Låtom oss därför ta det från början:

Samtalet i samhället kring våldtäkter, där två främmande personer träffas på en krog, verkar vara envist fokuserat på den anklagade mannen.

Hur riktigt menar du här? På vilket sätt är det fokuserat på mannen? För egen del har jag fått intrycket av att det ständigt fokuserat på kvinnan. Vad hon haft på sig. Vem hon umgåtts med. Vad hon druckit och hur mycket. Vad hon sagt och i vilket sammanhang. Hur hon sa det, om hon sa det överhuvudtaget. Vem kan vittna om att hon sagt det? Sa hon verkligen nej eller var det något hon bara tänkte? Så har jag uppfattat fokus i våldtäksfall, men det är kanske bara jag.

1186752_747451191932528_1252010421_n

Med fokus på mannen berövar vi kvinnan makten att påverka vad som händer henne och hennes eget ansvar i vissa våldtäktssituationer. Resultatet blir att vi förvandlar kvinnor till eviga offer istället för att kämpa mot att kvinnan blir ett offer.

Jag förstår inte här (heller), men istället för att kämpa mot att kvinnan blir ett offer, bör vi kanske kämpa mot att mannen blir en våldtäktsman?

När två människor som inte känner varandra överhuvudtaget är kroppsligt intima med samtycke får kvinnan ett stort ansvar i situationen. Jag anser att om man en gång har gett medgivande till kroppslig intimitet genom ömsesidig fysisk kontakt ska man ta del i ansvaret, vad än konsekvenserna blir.

Det innan förstod jag inte, men det här förstår jag ännu mindre. Jag anser dock att alla har ett ansvar att lyssna på vad den andre säger, även om man rört vid varandra mer än en gång.

Om man använder klokhet och lite objektivt tänkande borde man förstå att om man har börjat vara kroppsligt intim med en annan person kan det bli väldigt svårt att hantera situationen. Särskilt med tanke på att vissa personer tar sig väldigt fort fram mot samlag. Den andra hänger kanske då inte med i takten och det blir svårt att tänka och agera så som man egentligen vill.

Det kan vara jobbigt att hantera situationen, ja. Men jobbigt? Nej. Har man så dålig kroppskontroll bör man söka hjälp. Men visst, du har ju rätt till viss del. En våldtäkt tar sig ofta väldigt fort fram mot samlag.

Man kan också förstå att om man en gång har tillåtit kroppslig intim kontakt blir det väldigt svårt om man i efterhand måste avgöra en skillnad mellan samtycke och våldtäkt.

Från SAOL (Svenska Akademiens OrdLista):
Samtycke = Lämna sitt bifall (dvs ge sitt medgivande).
Våldta = Med våld tvinga till samlag (dvs utan medgivande).
Säger man nej = ej medgivande. Hur kan det vara så väldigt svårt att förstå?

Jag tycker att ett bra sätt för kvinnan att ta ansvar är att bestämma några omfattande regler som hon alltid håller sig till med män i allmänhet, och särskilt när det gäller kroppslig intimitet och dejter.

Efter detta stycke i din artikel var de  jag började fundera hur du överhuvudtaget tilldelats plats i en av Sveriges största dagstidningar år 2014. (Eller är det 1814?)

Om en kvinna har regler som hon lever efter, så är hon beredd att berätta för en man långt i förväg vad han får och inte får göra. Det är sant att män allmänt är starkare än kvinnor, men det är ändå kvinnan som bestämmer hur långt en man får gå med henne. Vet hon det i förväg och talar om det för mannen, då bör det inte bli så svårt att urskilja samtycke till våldtäkt om det skulle behövas.

Varför ska kvinnan ha REGLER som hon lever efter, när det finns LAGAR som mannen bryter? Och hela detta stycke är inte bara pinsamt för dig, utan även för alla män där ute. Du får dem att låta som ouppfostrade hundar allesammans. Som idioter som inte vet vad som är rätt och fel. Och som om vi kvinnor ska tänka på hur vi uppför oss och vad vi säger så männen förstår att det inte är ok att våldta oss. Och kan du vänligen, Lucia, meddela hur långt i förväg jag bör tala om för nästa främmande man hur långt jag är villig att gå? Är det direkt vi börjar prata? När han bjuder mig på en drink? När vi dansat fem minuter? Kramats? Hånglat? Ibland vet man ju direkt hur långt man vill gå, ibland vet man inte förrän man är nakna framför varandra och bara känner att det inte känns rätt. Får man inte säga nej då? Är det då för sent att ändra sig?

Nåväl. Låt oss ta slutet också.

Många tror att ansvar antyder skuld – men det finns en stor skillnad däremellan. Att ta ansvar betyder att återta makt över sitt liv och sig själv och erkänna att man gör misstag, ibland med traumatiska konsekvenser. Att ge skuld åt en annan är att avstå från sitt ansvar, sin makt och därmed också sin chans att förbättra sitt liv.

Kvinnor är varken hjälplösa mot män eller mot domstolen.

Om kvinnan tar ansvar för sitt eget beteende och agerar med lite sunt förnuft, skulle anklagelser om våldtäkt kanske minska. Även om priset blir fler sexuellt frustrerade män på krogen.

Visst fan är man hjälplös om man druckit så mycket att man inte kan gå? Visst fan är man hjälplös om det är tre mot en? Eller vilka våldtäkter är det du talar om? Våldtäkter som inte är våldtäkter? Och dessutom försöker du få en rolig ”tvist” genom att avsluta med frustrerade män på krogen. Problemet är bara att de flesta våldtäkter inte sker med en främmande man som man träffat i någon bar.

Kvinnor ska inte se till att inte bli våldtagna – det är män som ska se till att de låter bli.
Det enda jag egentligen undrar är varför du valde den här vinkeln Lucia Ray? Istället för att skriva om vikten av att alla – oavsett kön – måste respektera varandra, så skriver du om detta. Istället för att skriva om hur skev lagstiftningen är, skriver du om detta. Istället för att skriva om hur straffen för våldtäktsmän bör ökas med 10 år, skriver du om detta. Du skriver om att kvinnor ska erkänna sina misstag, leva efter regler och tydligt säga till i god tid att man inte vill våldtas, ta sitt ansvar … och jag bara undrar, Lucia Ray: Känner du inget ansvar själv?

Hälsningar
Malin


PS. Eftersom Lucia Ray är så diffus med att man ska säga till i god tid men inte vad det egentligen innebär vill jag inte ta några risker och här kommer ett meddelande till alla i hela världen: Det är aldrig ok att våldta mig. Så nu vet ni det.

Annonser
Det här inlägget postades i Privat. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Kvinnor måste kunna se sitt eget ansvar vid våldtäkter – ett brev till Lucia Ray

  1. Ping: Det i särklass dummaste jag läst idag | Simona Ahrnstedt

  2. Hanna Lans skriver:

    Jag kan inte låta bli att tänka att hon kommer från nordamerika, hon vill att vi kvinnor ska vara oskulder tills vi gifter oss. Våldtäkt inom äktenskapet existerar ju inte där (precis som det var här tills ganska nyss) så det är nog hennes lösning på allt. Pinsamma människan. VARFÖR har Sydsvenskan gett utrymme till detta? De har baske mig ett ansvar de också.

  3. Kära Syster skriver:

    Hej Malin! Tack för den här steg-för-steg-analysen och sunda perspektivet. Hade inte läst artikeln innan du publicerade detta men det spelar ju ingen roll. Den är helkonstig och väcker tyvärr en massa frågor kring Lucias och tidningsredaktionens intelligens.

    /Anna

  4. Maria skriver:

    Jag har påbörjat så många kommentarer men jag inser att jag är för arg för att få ihop något vettigt

  5. Thove skriver:

    Jättebra skrivet! Jag trodde först att rubriken var ironiskt menad, är det verkligen tillåtet att publicera vad som helst i tidningarna? Att lägga ytterligare skam och bevisbörda på kvinnor är helt befängt! Få kvinnor vågar redan idag anmäla våldtäktsfall, det skulle inte bli lättare av att lägga än mer ansvar på de som redan är utsatta. Du får ursäkta, den här artikeln gjorde mig både förbannad och ledsen över mänskligheten.

    • malinthewriter skriver:

      Håller med! Dock blev jag mest förbannad och ledsen på Sydsvenskan som öht publicerat detta. Det finns många med märkliga åsikter, och man får väl hoppas att Lucia inte riktigt menat som hon skrivit (!!!), men att Sydsvenskan gett utrymme för det här … är helt obegripligt för mig.

  6. Pernilla skriver:

    Tack Malin.

  7. Jessie skriver:

    Bra skriver Malin!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s