Omslaget till ”Miss Peregrines hem för besynnerliga barn” är något utöver det vanliga. Framsidan är så himla snygg, och smart. Det tar en stund innan jag ser att flickan svävar en bit ovanför marken. På bokens baksida finns bara tre korta meningar samt fyra bilder som även dyker upp i boken, det är allt. Men det är också allt som behövs för att skapa en kuslig stämning.

Såhär beskrivs boken på förlagets hemsida:

En ödslig ö. Ett övergivet barnhem. Och en samling märkliga fotografier. Sextonårige Jacob tror inte längre på de historier hans farfar brukade berätta för honom.

Skrönorna om barnen med märkliga förmågor är bedrägliga minnen från hans farfars barndom, och samlingen med sepiatonade fotografier är såklart bara ett av farfars alla påhitt. Men omständigheterna kring farfaderns död tar Jacob till en avlägsen ö utanför Wales kust och till de fallfärdiga ruinerna av Miss Peregrines hem för underliga barn.

Bland dess övergivna rum och ekande korridorer kan Jacob inte motstå en djupdykning i sin farfars förflutna och snart inser han att barnen i huset kan ha funnits i verkligheten. Att de måste ha varit mer än bara märkliga – kanske till och med farliga – och att de inte skeppades iväg till en enslig ö helt utan anledning. Men framförallt står det klart: De underliga barnen kan fortfarande vara vid liv.

De femtiotalet högst egendomliga vintagefotografier som finns insprängda i texten ger en extra kuslig dimension till berättelsen och gör Miss Peregrines hem för besynnerliga barn till en nervkittlande skräcksaga som kryper in under skinnet och stannar där – länge.

Text och dialoger är inte tipptopp alla gånger men sättet Riggs använder sig av bilder i boken är väldigt unikt, intressant och kommer kanske att inspirera andra att i större utsträckning använda foton i sina skriftliga verk. Helt klart en läsvärd bok!

7/10

Finns bland annat hos Adlibris.