Det var en himla massa gnäll om Nationaldagen i flödet igår. Att den är meningslös. Krystad. Torftig. Traditionslös. Och så vidare. Har lite svårt att förstå mig på det faktiskt. För mig behövs inga matritualer, danser, megasammankomster och stora planer för att en dag ska räknas. Istället firade jag Nationaldagen med att göra sånt som jag tycker väldigt mycket om: Siesta (mitt på dagen på en fredag, hallå!), läsa, redigera bilder, fotografera, lyssna på musik, se en film, prata i telefon, strunta i disken och gosa med djuren.

Flera gånger under dagen tänkte jag faktiskt på hur tur jag har som får bo i just Sverige. Nej, landet är inte perfekt, men jämfört med de flesta andra har vi det så himla bra. Istället för att vara irriterade över avsaknad av traditioner spunna ur ett trasigt förflutet (där trots allt de flesta traditioner kommit) kan vi väl vara lite glada över att vi har en dag där vi för en gångs skull bara kan göra precis som vi vill? Utan tvång att planera in saker och handla mat för tusentals kronor? Friheten är trots allt det allra bästa vi har, så varför inte se till att Nationaldagen är en dag då vi verkligen tar vara på den?