Jag känner mig inte nedstämd efter att ha läst ”Alltid du”. Inte heller blev jag direkt ledsen eller överdrivet engagerad i någon av karaktärerna, men fy fan vad jag fastnade i storyn ändå. En sådan story som i sig inte är originell eller extraordinär eller djupare än Hornavan eller vad det nu är sådana som SvD helst vill ha. Men helt ärligt, måste allt vara så himla långt utöver det vanliga hela tiden? Skulle inte läsning bli för himla tråkigt om det regnade makrill (som hos Murakami) i var och varannan bok?

Snarare är det just enkelheten som gör att jag bara måste läsa lite till och lite till … och slutligen finns det inget mer att läsa. Det är en otrohetsaffär. Två familjer som på märkliga, men ej overkliga, sätt sammanflätas. Caroline träffar sin ungdomskärlek Adam och sedan händer det som ju inte skulle hända. Visst tänker jag att Caroline borde ha vetat bättre, men det gör vi ju långt ifrån alltid i verkliga livet. Vet bättre, förrän det är för sent.

Kanske något sidospår, lite mer äventyr inte hade skadat. Men Pernilla Alm skriver enkelt utan en massa fuffens mellan raderna (tack för det!). ”Alltid du” är perfekt att läsa på balkongen en varm junidag eller framför öppenspisen en mörk decemberkväll när snön virvlar utanför. Perfekt! Den är underhållande, välskriven och Pernilla Alm är så bra på att skriva dialoger att jag nästan inte la märke till det (och då är det ju som bekant som allra bäst).

7/10

Andra om ”Alltid du”:
Annika Koldenius
Svd (Håller ej med recensenten alls)
Lottens bokblogg
Nilmas bokhylla
Jenny Forsberg
Boktokig
Och dagarna går

Pernilla Alm har även en hemsida som är väl värd ett besök, och vill man följa henne på Facebook kan man även det. (Hon skriver väldigt mycket om läxor just nu men jag ser mycket fram emot den där nya romanen som utspelar sig i Barcelona.)

”Alltid du” finns bland annat hos Bokus och Adlibris.