Utomlands. Terror, vardag och kontraster. Det här är en bok som jag verkligen hoppades på, som på baksidan att döma skulle passa perfekt för mig. Men så var det inte.

Jag började läsa Helena Thorfinns ”Innan floden tar oss” en söndag när regnet föll utanför. Himlen var grå och vinden hård. Perfekta läsförutsättningar, med andra ord. Men nä. Storyn hade kunnat vara nåt, systrarna Nazrin och Mina berör men i övrigt … plattare än plazan på Gustaf Adolfs torg. Efter 130 sidor kunde jag fortfarande inte urskilja vem som var vem. Och brydde mig inte heller.

Lägger ner, går vidare.