”Steglitsan”, Donna Tartt

donna tarttPå sida 160 la jag ner den här hyllade romanen och gick vidare. Hade den inte varit så hypad innan så hade jag aldrig läst så långt utan antagligen slutat kring efter 50 sega sidor passerat.

Många ser tjusning, jag ser den inte. Långsam, så långsam. Ska det föreställa poetiskt? Jag vet inte. Förstår inte. ”Steglitsan” är inte för mig.

Annonser
Det här inlägget postades i Bokrecension, Bonniers, Ej utläst. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till ”Steglitsan”, Donna Tartt

  1. MarveW skriver:

    Hurra för dig. Jag tvingade mig igenom boken och var sur under större delen av tiden. Vi är många som inte ser tjusningen och jag är så glad att vi är fler som vågar säga det.

    • Malin Johansson skriver:

      Hallelujah! Ingen idé att tvångsläsa böcker som inte passar en. Finns för många bra böcker som väntar. 🙂

      • MarveW skriver:

        Så klokt. Men jag läser även för att utveckla mitt eget skrivande, då är det bra att lära av andras misstag och andras förtjänster.

      • Malin Johansson skriver:

        Ja det gör jag också, men att plåga mig igenom 600 sidor tar inget annat än min tid. 🙂 Däremot tänker jag ju till ordentligt vad det egentligen är som gör att jag inte gillar boken jag slutar läsa (vilket i Steglitsans fall var väldigt enkelt att markera).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s