År 2013 vann Lena Andersson Augustpriset för ”Egenmäktigt förfarande: En roman om kärlek”. Om jag förstår varför? Ja, det gör jag.
Ibland läser jag böcker som känns så krångligt skrivna att jag, som ändå är en van läsare och har ett ganska stort vokabulär, knappt förstår vad jag läser. När jag läser Lena Anderssons prisbelönta roman kan det stundtals kännas likadant. Svåra ord, komplicerade meningar, tankegångar som får det att snurra till ordentligt i skallen. Men skillnaden är att jag gillar det. Kanske till och med älskar det.
Ibland skrattar jag till igenkännande, ibland skakar jag på huvudet på grund av detsamma. Huvudpersonen Ester fångar upp en och hennes kärlek Hugo Rask tar en med. Det enda negativa är att det framåt slutet går lite långsamt, händer inte just någonting annat än slentrian.
Jag samlar på bra böcker i bokhyllan och det här är en sådan jag gärna skulle stoltsera med. Tyvärr läste jag den i mobilen via Mondo, så det går ju sådär med den saken. Jag överväger dock att köpa den ändå. Bara för att. Så bra är den. Vem av Ester Nilsson och Lena Andersson jag gillar mest är dock svårt att säga.
9/10
Andra som läst:
Kulturbloggen
Bokhora
Feministbiblioteket
GP
DN
SvD
Malin Johansson - skriver mycket, läser mer. 
Det var ett tag sedan jag läste den. Vi hade intressanta samtal i min bokcirkel. Många hyllade boken men jag tillhör dem som inte ser storheten. Det är ju så böcker kan vara. Men oavsett vad man själv tycker så blir samtalen om böcker intressanta.
Jag skrev im sen för nån månad sedan. Igenkänningsfaktorn var stor och det dlog mig att jag kände så många Estrar – både kvinnliga och manliga. På fredag ska jag lyssna på Lena Andersson på Uppsala bobliotek 🙂
Och hur bra stavar jag via mobilen??
Jag förstår vad du menar att man som van läsare ibland knappt begriper och att det bara känns jobbigt, men att den här boken ändå föll mig i smaken, trots samma egenskaper som hos andra ”svåra” som jag ratat 🙂
Pingback: 100 böcker du bör ha läst | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.