Äntligen. När jag läste Sara Lövestams debutroman ”Udda” blev det en sån där läsupplevelse som hänger sig kvar och får en att le varje gång man tänker på den, även om det gått flera år. Sedan dess har jag väntat att Sara ska hitta samma stil, samma känsla, samma rytm som sätter sig i skinnet. Och nu har det hänt. ”Hjärta av jazz” gör mig varm i hjärtat. Den får mig att vilja hoppa in i handlingen, bli Steffi Herrera som av en slump blir vän med Alvar Svensson. Steffi, som går i skolan, och Alvar, som bor på äldreboende, börjar träffas och prata om livet och lyssna på jazz.
När den gamle mannens minnen kraschar rakt in i tonåringens verklighet, förändrar det båda deras liv.
Jag önskar att det såg ut såhär för alla. Att vi alla skulle ha någon som, på pappret, är vår motsats men i verkligheten passade perfekt. Att vänskap inte sitter i ålder och om man kastar fördomar åt sidan kan magiska grejer hända på en simpel promenad hem från skolan.
8/10
Tack för dina reflektioner. Boken ligger i högen och väntar på mig.