Jag var ju väldigt förtjust i den första delen kring Ester Nilsson och romansen med den slingrige Hugo Rask.
”Utan personligt ansvar” är väldigt lik sin föregångare, både vad gäller handling, språk och tvister. Jag håller inte med Agneta Pleijel, Dagens Nyheter, som finns citerad på baksidan där hon deklarerar att den här är ännu mer läsvärd än ”Egenmäktigt förfarande”. Jag tycker fortfarande att den var snäppet vassare, men det beror nog också på att jag helt enkelt läste den först. En repris kan aldrig bli en större upplevelse än dess original.
Men läsvärd, det är den. Det var knappt den gick att lägga ner. Sedan blev det förstås extra spännande att Arvidsjaur helt plötsligt dök upp. Men jag tycker lite synd om Hotell Laponia. Ester ger deras mat ingen lysande recension direkt. Senast jag åt där, förra veckan, var det jättegott. SÅ det så.
8/10
Malin Johansson - skriver mycket, läser mer. 
Här i Uppsala har man satt upp Egenmäktigt förfarande på Stadsteatern. Den ska jag se om ett par veckor och DET ser jag fram mot! 🙂
Jag tycker ”del 2” var lite tjatig, som en upprepning av Egenmäktigt förfarande. Den var, som du säger, klart läsvärd men det konstnärliga nyskapandet tycker jag saknades litegrann i Utan personligt ansvar.