Jag har skrivit dagbok sedan den dagen jag lärde mig skriva. Eller, antagligen ett par månader i förtid då mina första dagboksblad är … underhållande. Inte till sitt innehåll, men till sitt uttryck.

När jag kollar igenom gamla dagböcker är den allra vanligaste inledningen ”Nu var det längesen jag skrev, så jag tänkte börja med vad som hänt sedan sist”. Och sedan i kronologisk ordning berätta vad som hänt. Vad som sedan händer är en aning förutsägbart. Knappt hinner jag berätta om fyra dagar innan jag får för mig att göra något annat, och vad som skett de resterande tre månaderna förblir ett mysterium.

Det är väl lite där jag är nu. Och inte är det första gången heller för den här bloggen. Ska jag ta avstamp i nuet, carpe diem? Jo, jag tror faktiskt det.

Idag har jag jobbat. Solen skiner. Nu sitter jag på balkongen men ska strax ner till tvättstugan. Pussel smyger runt på balkongen.

Så spännande jag har det detta ljuvliga dag.