Nils Uddenberg gillar inte katter. Men en dag dyker det upp en katt som liksom nästlar sig närmre och närmre, och till slut är den så nära att han saknar katten de gånger den inte är det.

”Gubbe och katt” är en gullig historia. Nu är det ett par månader sedan jag läste den och jag minns att det var något jag tyckte kunde varit bättre. Uddenberg är psykiater och van att skriva korrekta avhandlingar, och ibland känns även boken lite så. Det blir för mycket spekulationer och fina formuleringar, och lite för lite känsla och framåtdriv.

Men gullig bok, som sagt. Och jag älskar ju katter!

6/10