Inledningsvis så började dagen väldigt bra. Fantastiskt bra, till och med! Nu är jag husägare på riktigt – alla papper klara. Wohoo!

Men där efter lunch ….

Jag hade ett möte klockan ett – trodde jag. När klockan var 13.03 och ingen dykt upp började jag fundera. Sent omsider insåg jag att ja, jag har ett möte klockan 13 – men inte idag …

Nåväl. Man känner sig aldrig så produktiv som en arbetsdag där man inte kan leverera något. Ehe.

Ännu festligare blir det när man vid arbetsdagens slut står ute på trottoaren, tar upp mobilen ur fickan men den på något obegripligt sätt flyger ur händerna på en och rakt ner i backen. Ner i asfalten. Där det just där är en liten knöl som gjorde att skärmen på min telefon sprack i tusen bitar. Telefonen som jag haft i … hela tre månader. Och på fredag åker jag på semester. Varför händer jämt sånt här när det verkligen inte passar? Eller är det bara så det känns?

Men för att se det från den ljusa sidan. Min gamla telefon har legat på en hylla i köket sedan i juni, och där låg den kvar. Samma simkort, samma laddare som den nya. Så det löste sig ju smidigt ändå.

Nu efter jobbet har jag knappt vågat röra mig. När jag körde hem bara väntade jag att bilen skulle gå sönder (en olycka kommer sällan ensam etc). Men nä. Den höll! Det första jag gjort nu som husägare (iiiii) är att göra ett målartest i mitt blivande bibliotek (det viktigaste först). Var ju orolig för att jag skulle råka spilla ut hela målarburken men det gick fint det med! Det är ena riktigt fräsiga tapeter där uppe (precis som i hallen). Skulle tro att de är från 60-talet. Möjligt att jag sparar på nån liten vägg men med bokhyllor och böcker kommer det bli alldeles för plottrigt. Känns spännande att äntligen få börja fixa till 😀