Hon hade ett hakkors intatuerat på foten och en SS-soldat på benet. Tillsammans med sin pojkvän sjöng hon duetter om utrotning. Hon var en del av den innersta cirkeln i den svenska nynazistiska rörelsen. I tre år levde Anna-Lena Joners Larsson tillsammans med en av Sveriges mest kända nazister.

(Den här boken läste jag i somras men har glömt publicera recensionen. Därav den somriga bilden. 😀 )

Många är vi nog som då och då funderar på varför man blir … som man blir. ”Nazibruden” av Anna-Lena Joners Larsson ger en inblick i hur man kan gå från att avsky nazister till att en dag själv inte se något fel i att tatuera in hakkors på sin kropp.

Hon träffar en kille som hon först gillar, sen inte gillar särskilt mycket men ändå blir tillsammans med. Sedan växer de på något sätt ihop. Helt plötsligt befinner hon sig i USA och spelar tillsammans med KKK samtidigt som hennes lilla son, bara någon månad gammal, är hemma i Sverige.

Boken är lättläst och välskriven. Ibland får jag lust att hoppa in i berättelsen och fråga henne saker, alternativt ge henne en spark i arslet. Även om boken inte direkt ger någon aha-upplevelse så tycker jag absolut den var läsvärd!

7/10