Jag minns så väl när jag beställde den här boken. Jag hade fått lite feeling, ville läsa nobelprislitteratur och så har jag för mig att Brombergs precis tagit fram en ny serie kring just den. Så jag beställde ”I den första kretsen” av Alexander Solzjenitsyn. Och fick en chock när paketet kom, eftersom jag inte ens kollat lite hur många sidor denna tegelsten (underdrift) består av. 863 sidor. Hallelujah.

För drygt 40 år sedan smugglades ett tjockt manuskript ut från dåvarande Sovjetunionen. Innehållet var en sensation och anses vara en av de stora och mest initierade berättelserna från Stalintidens hemliga fängelser för politiska fångar.

Författaren själv, Alexander Solzjenitsyn, hade själv suttit fängslad i tre år innan han förflyttades till ett straffläger. Den version som nu utgivits är emellertid första gången den fullständiga och ocensurerade versionen av manuskriptet ges ut i svensk översättning. Nio kapitel hade tidigare censurerats bort av författaren själv, vilket gör att den nya utgåvan är cirka 350 sidor längre än originalet.

Själva storyn bakom gör en ju onekligen fascinerad. Men själva innehållet har jag svårt att ta till mig. Jag läser några kapitel men har lite svårt att förstå vad riktigt jag läser. Jag tror att det beror på att mina förkunskaper kring detta är nära noll, vilket gör att jag har lite svårt att hänga med och då känns det per automatik ganska ointressant. Det är förstås synd men även om jag stör mig på Solzjenitsyns fascination av utropstecken så skulle jag gärna testa läsa något annat av honom. Jag kommer även ta mig an någon mer nobelklassiker och antagligen lär jag ha kvar boken ett bra tag till då den är så fin!