(Skrev denna recension för ett år sedan, men har glömt publicera den!)

Nog är det rätt så länge sedan jag blev så besviken på en bok. Några veckor före jul var det någon som skrev på Facebook att hon skulle läsa Keplers nya bok. Jag hade helt missat att den ens kommit! Och ännu gladare blev jag ett par dagar senare, då den fanns att köpa i den lokala Ica-butiken!

Jag läser ju inte mycket deckare, men Keplers har jag gillat. Men så. Jag börjar läsa och det handlar om någon sorts mellanintrig som utspelar sig i mellanrummet mellan liv och död. Alltså bokstavligt talat. Så huvudpersonen i boken måste hela tiden försöka vara så nära döden i verkliga livet som möjligt, för att kunna ha tillgång till det där låtsaslandet där hennes som har försvunnit.

Ja ni hör. Not malin the writers cup of tea. Det känns som Kepler vaknat upp i sängen efter en lång natt och kommit ihåg en knasig dröm hen haft på morgontimmarna. Men istället för att bara fnissa och gå vidare, har hen tänkt ”å men fan det här duger till att göra bok av. Mera stålar till oss. Tjiho.”

Men nä.

Jag rekommenderar ingen att lägga stålar på detta.

2/10