Jaycee Dugard kidnappades på väg till skolbussen i juni 1991, inom synhåll från hemmet i South Lake Tahoe i Kalifornien. Bortförandet skedde mitt framför ögonen på hennes styvfar som förtvivlat försökte cykla ifatt bilen av grå sedanmodell som Jaycee tvingats in i.
Detta var den mardrömslika inledningen på ett försvinnande och en gåta som skulle som skulle förbli olöst i 18 år.

”Ett stulet liv” av Jaycee Dugard är förstås ett otroligt sorgligt livsöde. Särskilt ett avsnitt där hon nämner låtar som hon gillar och ofta lyssnar på i sin fångenskap drabbar mig, för det är precis samma låtar som jag lyssnade på vid den tidpunkten. Men jag var ung och fri, de problem jag tyckte mig ha kändes stora men var så otroligt små.

I stort så är det inget mästerverk. Det känns som om Jaycee Dugard skrivit boken för att själv bearbeta vad som hänt, och efter nästan varje kapitel skriver hon betraktelser med funderingar och tankar om det hon just skrivit och varit med om. Det blir faktiskt ganska tråkigt att läsa och själva skildringen av hennes 18 år i fångenskap skildras mycket flyktigt.

5/10