Några främmande personer anländer till en avlägsen trakt. Det är en sen eftermiddag. Deras fordon påträffas därefter till synes övergivet. En orolig rörelse börjar mellan de utspridda gårdarna, i vågor från långt tillbaka. Något omvälvande är på väg att ske.

”Hemman” av Magnus Dahlström var inte för mig. Efter att ha läst en bra bit hade jag fortfarande inget grepp om den. Utöver miljöbeskrivningarna (fantastiska) fann jag inget sammanhang, karaktärer som flöt in i varandra och en handling som gick nästintill omärkbart framåt. Som alltid när jag läser en bok som får mig att tvivla kollar jag recensioner, och den här ska tydligen ha något stort över sig som man inte riktigt ska förstå sig på. Det är liksom meningen.

I rest my case.