”Hejdå saker”, Fumio Sasaki

Tokyobon Fumio Sasaki arbetade långa dagar och kopplade av genom att dricka öl, titta på tv och köpa saker. Han gick upp i vikt och var håglös. Till slut tröttnade han på känslan av att livet rann honom genom fingrarna. Samtidigt fick han nys om en rörelse som kallas den nya japanska minimalismen , om hur man blir lycklig med färre saker, och livet förändrades totalt för honom – utifrån och in.

Hejdå saker är en revolutionerande handbok för dig som vill förändra ditt sätt att tänka kring dina ägodelar. Den är till för dig som vill rensa ut några få saker, men också för dig som vill förändra din livsstil i grunden. Med självinsikt och humor coachar Sasaki dig genom hela processen. Du får veta hur du praktiskt går tillväga, hur du känslomässigt tar farväl av dina ägodelar och vad du kan vinna genom frigöra dig från tanken att du är vad du äger.

Minimalism blir mer och mer modernt och visst är ”Hejdå saker” av Fumio Sasaki ett steg i rätt riktning. Förvisso blir det förstås för extremt för min del, men så tenderar det alltid att vara med den här typen av hjälpböcker. Man får sålla och reflektera, ta till sig det man känner passar in. Jag har inget mål att kunna flytta på 30 minuter eller att mitt bo enbart ska fungera som en sovsal för mig. Fumio Sasaki anser sig inte behöva vardagsrum, köksutrustning och dylikt eftersom han kan träffa vännerna ute på stan och nyttja de ”vardagsrum” som finns överallt. Förstås lite olika beroende på var man lever, men finns ändå en hel del klokt i det. Om än han drar det till det allra yttersta.

Det är en lättläst bok med många tips och tankar kring köpbeteenden och den hets det för med sig idag, och det jämförs med vad vi egentligen behöver. Jag tycker absolut ”Hejdå saker” är en läsvärd bok, och tror också mycket på att vi skulle må så mycket bättre med färre ägodelar (men att äga EN penna, hallå?). Bara tiden som läggs ner på att flytta runt grejer som aldrig använts, att lagra saker och kläder för att de kan vara bra att ha … Jo, jag är nog inte den enda som känner igen mig.

8/10

Detta inlägg publicerades i 2019, Betyg 7-8, Bokrecension, brombergs, Facklitteratur. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s