Vem står dig närmast när tillvaron rämnar?

En enkel fråga och en varm hand får Josefins tillvaro att rasa samman. Det hon tidigare trott var viktigt blir plötsligt hennes värsta mardröm. Det hon tidigare varit bra på, att tänka logiskt och dra slutsatser, fungerar inte längre. Hon känner sig tom och värdelös och väldigt ensam.

Anne Liljeroths ”Jag kan inte sluta gråta” handlar om Josefin som drabbas av utmattningssyndrom. Från att ha varit en där det hänt saker konstant blir hon den som sitter uppkrupen i en fåtölj och helst inte vill prata med någon.

Det är en bra bok och kan säkert ge en bra inblick tillvaron och tankarna hos någon som drabbats av denna sjukdom. Men som roman skulle jag önskat någon sorts tempoväxling, någon sorts vändning. Den maler på lite i samma takt hela vägen, så som livet oftast gör men som blir lite trist i en roman.

7/10